Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Människans eröfrande, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560
utvecklade sig kunskapen från seklets tredje årtionde med
dramatisk konsekvens.
Schleiden och Schwann uppställa cell-teorien. Nu blir det
plötsligt uppenbart, att äfven människans fullt utvecklade kropp,
när allt kommer omkring är sammansatt af många millioner
alldeles likadana lefvande små ämnesklumpar. Ingen förnuftig
människa kan i hvar och en af dessa »celler», hvari hvarje
bit muskelkött, hvarje bit bukhinna, hvarje stycke hjärna
upplöser sig under mikroskopet, åter söka en hel inkapslad
människa i miniatyr. Det är just det väsentliga med dessa celler,
att de icke en gång innehålla människo-organer, utan bilda
dessa organer och tillika hela människokroppen i högre
förbindelse genom en slags social akt, genom sammansättning. Äfven
sädesdjuret och ägget äro utan tvifvel blott en cell af sådant
slag. Begreppet sädescell, äggcell uppdyker. Det är nu
alldeles afgjordt, att den individuella människans alstringsprocess
icke blott är ett uträtande af den sammantryckta kroppen och
en tillväxt under rymligare förhållanden: den är en faktisk
utveckling ur det enklaste organiska begreppet: cellen. Men
med cell-teorien tyckes också nyckeln till förståendet af hela
det öfriga förloppet närmast vara gifven. »Aflelsen» blir ett
enkelt sammansmältande af tvänne celler. Sädescellens
»hufvud» blandar sig i själfva verket med äggcellens kärna, så
fullständigt att ur båda cellerna ånyo framgår en enda såsom
produkt. Och denna nya cell, den egentliga äggcellen, beter sig
i den närmaste framtiden icke annorlunda, än som vi bevittna
hos andra celler: den upplöser sig .genom själfdelning ånyo i
två celler. Men sedan fortgår delningen med stegrad fart;
ofantliga • massor af tudelade celler, en hel klump af celler.
Därigenom att cellerna i denna klump ordna sig till bestämda
organ, uppstår nu slutligen »människan», sådan vi vänta oss
henne vid födelsen.
(Forts, i n. h.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
