Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Det kongl. husets anförvandter, grupper och personager af Europas k. furstefamilj, af Ancien Grand-Chambellan. VI. »I förskingringen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
hertigar af Österrike gingo de helt lugnt att intaga sin
plats inom den stora Donaumonarkiens furstehus. För
formens skull utsände visserligen den siste storhertigen
af Toskana (ännu i lifvet) liksom den siste hertigen af
Modena sina resp, “protester men faktiskt öfvergåfvo
de och deras familjer (huset Modena är för resten redan
utgånget på mödernesidan) alla tankar på en
“restauration konungen af Italien, som beröfvat dem deras land,
är ju vän och bundsförvandt till deras huses chef, kejsar
Frans Josef, och de förjagade italiensk-österrikiska
fur-starne ha stillatigande assisterat vid kejsar Frans Josefs
och konung Umbertos möten, dymedels visande att deras
familjer ej kunna gå under rubriken pretendentfamiljer.
Också är ju platsen som “Erkehertig af Österrike,
kunglig prins af Ungarn och Böhmen“ en reträttplats,
som bör vara ganska tillfredsställande. I alldeles
likartad ställning befinner sig också Hertigen af Cumberland,
så till vida som han — vid sidan af sitt
“pretendentskap “ till Hannovers kungliga och Braunschweigs
hertigliga tron, är välbeställd “prins af Det Förenta
konungariket Storbritannien och Irland“ samt britisk pär och
medlem af “världens Öfverhus“. Men besagde furste
har emellertid ej visat samma undfallenhet som sina
nyssnämnda olycksbroder från anno 1866 eller som de
österrikiska erkehertigarne i Toskana och Modena. Han
är en “verklig“ pretendent — som i cirkulär till
makterna efter faderns död förklarat sig blott “tillsvidare“
och såsom ett slags incognito nöja sig med predikatet
“Kongl. Höghet“ (i stället för “Majestät“) samt titeln
“Hertig af Cumberland och Braunschweig-Lüneburg“.
— För öfrigt måste medges att hans arfsutsikter på
den Storbritanniska tronen äro ytterligt diminutiva, tack
vare Hennes Britiska Majestäts aktningsvärda
fruktsamhet och den egendomliga britiska tronföljdsordningen.
H. K. H. får trösta sig med sin kolossala enskilda
förmögenhet.
Ingen af de båda sist antydda tröstegrunderna
förefinnes för f. d. konungahuset i Napoli (officielt “af
Båda Sicilierna och Jerusalem“) samt Parma. Faktiskt
voro visserligen dessa båda regenthus allenast
utgrenin-gar af Spanska konungahuset — alldeles såsom
Toska-nas och Modenas dynastier af den österrikiska — men
flera omständigheter hindrade Napolis och Parmas
landlösa furstar från att i Spanien söka och finna lika
bekväma reträttplatser som deras “kolleger“ i usterrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
