Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Människans eröfrande, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
591
senare i seklet inträffande eröfringsmöjlighet. Vi hafva utgått
från den individuella människan. Låtom oss nu mot
densamma ställa den historiska. Historie först och främst fattad
i inskränktare mening. Såsom den ännu i dag framställes i en
lärobok för skolundervisning. I denna mening historisk går
människan ut ur seklet en hel historisk period rikare, än hon
inkom. Gamla tiden, Medeltiden, Nyare och Nyaste tiden
hette det efter den gamla schablonen. Det lilla ordet
»förhistorisk» målar förträffligt, hvad som kommit till, och hur
olägligt det därjämte kom för schablonen. Ett helt kapitel
måste i början inskjutas i historien, denna historia, som likväl
för längesedan syntes fulländad i afseende på början och
fortgång och blott lämnade rum ofvantill, men icke nedtill. Då
uppfann man i sin nöd en »förhistorisk» rubrik, som
egentligen ännu icke var »historia», men det oaktadt på något sätt
måste gälla som historia. Vid öfvergången till fyrtiotalet
ut-gräfde Boucher de Perthes ur en tenäng, som geologiskt
tillhör den så kallade diluvial-perioden, alltså ett tidehvarf i
jordens historia, som föregick våra äkta historiska, otvifvelaktiga
lämningar efter människor: konstsaker, spjutspetsar, pilspetsar,
knifvar och yxor af konstrikt arbetad flinta. I samma skikt
lågo, bredvid lämningarna af mänskligt arbete, fullkomligt lika
väl bibehållet ben af mammut-elefanten, noshörningen, vilda
hästen, grottlejonet och ur-oxen. Människan syntes med ens
mot en fullständigt ny bakgrund. Dessa stenvapen hade hon
användt i kampen mot vidunderliga, nu för tiden utdöda
jättedjur. Ingen historisk tradition talade om denna kultur, då man
kämpade med stenyxor mot mammutdjur. Hittills hade de
största rariteterna bland historiska fynd varit ett och annat
minnesmärke, som bar en inskrift, hvilken man icke kunde
tolka, såsom den i början af detta sekel ännu outtydda
kilskriften. Nu stod man framför en period af mänsklig tillvaro
på jorden, för hvilken fanns en stor sannolikhet, att den låg
före Skriftens, såsom den otvifvelaktigt föregick kännedomen om
metallerna. Boucher de Perthes, som hade den dårskapen att
icke blott vara lärd, utan också romanförfattare, lyriker och för
öfrigt litet af hvarje, skördade först och främst
skrånatur-forskarnes hela hat. Saken föreföll så häpnadsväckande, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
