Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Människans eröfrande, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
öfversättaren pä tyska, Bronn, har undanstuckit satsen för dess
alltför stora djärfhet I dag skulle vi säga, att hela
Darwinismen vore en dumhet utan densamma. I denna punkt har den
egentligen först blifvit verkligt och filosofiskt stor. En eröfring.
Den tredje eröfringen af människan. Den embryologiska
människan. Den förhistoriska människan. Så den darwinistiska
människan. Det är den klämmen, som omfattar allt.
Människans djuriska förhistoria, sådan Darwin och
framförallt Häckel hafva framställt den, är det mest storartade på
indicier stödda bevis, som nittonde seklet på något område
frambragt. Det mest öfverraskande var först och främst
stam-förvantskapen med apan. Men mycket nyare, mycket märkvär^
digare är egentligen hela det stamträd genom hela den
organiska världen, som människan erhållit. Redan den gamle
bibeltroende Linné hade jämfört människan med apan, ja, satt det
i system. Schopenhauer ansåg negerns härstamning från den
svarta chimpansen som något själfklart. Slutligen skall man
kunna följa den tanken ända till den äldsta filosofien, såsom
den ju faktiskt uppdyker äfven hos de vilda folkslagen, som
årtusenden före Darwin helt naivt hafva kännt sig som
släktingar och söner till orangutangen. Men hvilken tänkare har
haft mod att under sin promenad vid hafsstranden och vid
åsynen af de sällsamma geléartade figurer, som komma i dagen
vid ebbens inträde, maskar och blötdjur, tänka sig, att detta
också en gång varit människa, att människan en gång passerat
dessa grader, och att sedan länk för länk föreställa sig detta i
lefvande bilder? Hvem har i den ohyggliga hajen, i den
gulfläckiga salamandern sökt ett ättled till sig själf. En hindu
skulle måhända hafva bejakat det, han, som såg världen
uppstiga ur en röd lotusblomma; och en romantiker af Novalis art,
som gaf stenen själ. Men dessa bådas drömmar kunde hafva
gått genom världen under tusentals år utan att uppskattas annat
än som en skön dikt. Det kännetecknande för oss är, att det
för några och trettio år sedan blifvit vetenskapens egendom,
inregistreradt i den mänskliga sanningsforskningens stora
hufvud-bok i dess allvarligaste och nyktraste form. Det lönar mödan
att gå tillbaka ett par stationer på denna väg, på det att
tingens innebörd må framträda. Man måste ju tillstå, att ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
