Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Människans eröfrande, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
597
kan man alls icke förstå, när sådana seder mera skulle hafva
uppkommit. Det må därföre vara, som det vill, med
Neander-dalens kranium. Måhända är det som öfvergångsform till aporna
mycket äldre än stenåldern, man vet ju egentligen icke, om det
är gammalt, och hur gammalt det är. För många tidigare,
men ännu verkligt tertiära perioder har Dubois’ namnkunnige
Pitliecanthropus etectus uppträdt samt kan icke mer angripas med
någon slags skepticism. Sedan han förefunnits hafva
Darwini-sterna vunnit slaget, med eller utan Neanderkranium. Virchow
själf sade en gång i förbigående, att om »apmänniskan»
verkligen skulle hafva lefvat och låge förstenad någonstädes, så borde
det väl vara i södra Asien. Sådana förmodanden kosta icke
mycket. En holländsk läkare Dubois, fattar i början på
nittiotalet yttrandet bokstafligt, snokar omkring på ön Java och finner
fyra skelett-kvarlefvor af en äkta apmänniska. Han finner en
hjärnskål, hvari utrymmet för hjärnan står precis mellan
människans och gorillans, — om gorillans beräknas till sexhundra
kubikcentimeter, människans till fjortonhundra, — fyndet på
Java mätte (jämte människolik form på kraniet) tusen, — utvisar
således vid jämförelse med både den förre och den senare en
skillnad på fyrahundra kubikcentimeter. Tillika hade varelsen
haft riktiga, endast till upprätt gång lämpliga, rätt och slätt
mänskliga lår, i stället för apben. Med afseende på apan är
den största likheten för öfrigt icke med gorillan utan med gibbon.
De kvarlefvor af djur, som ligga i samma skikt, ett flötslager,
visa långt tillbaka bortom isperioden till slutet af tertiärperioden,
således en tidpunkt, i hvilken man enligt darwinistisk åsikt
egentligen först kunde vänta en öfvergångsform.
Men de sistnämnda omständigheterna falla redan inom det
tredje eröfringsområdet. Låtom oss lämna Virchow och hålla
oss till Darwin, som redan så afgjordt kommit in i striden. Det
år, då Boucher de Perthes’ upptäckt åter väcktes till lif genom
Lyells godkännande, är just samma år, som Darwin först väckte
uppmärksamhet, åtminstone inom en trängre krets. En
publikation af hans första anhängare lär känna den nya förhistoriska
människans tillvaro i samma stund, som Darwin i »Arternas
uppkomst» skrifver den evigt klassiska satsen: »Ljus skall falla
öfver människosläktets uppkomst och dess historia». Den förste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
