Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Människans eröfrande, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
Semon flera år i Australien särskildt för Ceratodus’ skull. Han
kunde blott till alla delar bekräfta, hvad som redan antagits om
denne. De fiskar, till hvilka dessa gamla ödlefiskar ansluta sig,
stå vid den vändpunkt i fiskarnes historia, där enligt
utvecklingshistorien stör och hajfisk hafva åtskilts. Från stören
härstamma de äkta fiskarne som sidolinie. I människostamträdet
förekomma blott hajfisken och de besläktade rockorna. De
äldsta kvarlefvorna af hajfiskar finnas i silurformationen, som
ligger bakom Devon-perioden med dess äldsta ödle-fiskar. Från
ännu äldre dagar har man blott lösa små fisktänder. Kanhända
de tillhört nejonögonen. I alla händelser äro de nn lefvande
nejonögonen den närmast lägre formen under hajfiskarne. De
bilda öfvergången till det minst utvecklade af alla ryggradsdjur,
den namnkunnige Amphioxus. Af denne har intet slags fast
kvarlefva kunnat erhållas, då han icke ägt något slags fast
benstomme. Geologiskt sedt är man här i afseende på de olika
skiktens ålder egentligen nära den punkt, då genom de
af-lagrade bergarternas (således den gamla förhårdnade
hafsgytt-jans) ytterligare förändringar skikten allestädes äro
sammanblandade, liksom bearbetade med en hacka, så att fynden af
igen-känliga djurkvarlefvor helt enkelt upphör. Men här hafva åter
lefvande djur kommit till hjälp. Ännu år 1866, då Häckel
gjorde utkast till det första människostamträdet i sin helhet,
sväfvade man i okunnighet om det äldsta ryggradsdjurets, således
Amphioxus’ anslutning till de ryggradslösa djuren. Kowalewsky
gaf just detta år den första goda fingervisningen, i det att han
nära förband Amphioxus med Ascidia, ett hittills som
otvifvel-aktigt ryggradslöst ansedt, blötdjursartadt sjödjur. Härifrån går
vägen till masken. Maskarne äro den kollektivgrupp, ur
hvilken alla djurklasser, icke blott ryggradsdjuren utgått. Från
maskarne leder en enkel logik sedan öfver flera tydliga grader till
encelliga ur-former. Ur-väsendet, monererna eller amöberna,
bilda de första samfunden, cellklumparne. I dessa cellklumpar
inträder arbetsfördelning. Ett i hög grad outveckladt
mång-celligt djur uppstår, blott bestående af hud, mage och mun.
Detta är stamformen å ena sidan till polyperna, å andra sidan
till maskarne. Det är Gasträa, ur-tarmdjuret. Häckel har först
tecknat det i sin Gasträa-teori. Sedan har han själf funnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
