Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Människans eröfrande, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
603
ännu lefvande djur, som ännu i våra dagar stå Gasträa-formen
så nära, att det hypotetiska måste lämna rum för fakta.
Em-bryologien spelar därvid ut sin högsta trumf. Gasträas
ursprungliga skapnad gifver klaven till hvarför ännu i dag så många
högre djur, t. ex. den ofvannämnde ur-fisken Amphioxus,
noggrant upprepa Gasträa-formen i sin egen utveckling som larver.
Stamträdets släktlinie blir härmed fullständig. Från en-cellig till
människan genom jordhistoriens millioner år, genom tusende
former. Men alltjämt konsekvent, utan lucka, utan språng.
Detta är vår eröfring af människan på dess höjdpunkt.
Den synes så glänsande, att man frågar sig själf, om man på
det hela icke nått spetsen. Hvad mera finnes väl ännu att
säga om människorna? I senare hälften af vårt sekel har det
funnits tillräckligt med röster, som ansett allt vara gjordt.
Människan är »förklarad», heter det. Vi stå inför det mest
öfver-väldigande eröfringsverk, hvad kunskapen om människan
beträffar. Men just i åsynen af detta storverk förelägga vi oss
frågan: hvad betyder »förklara»?
Vi hafva återfört människan, som sväfvade mellan himmel
och jord, till något. Vi hafva genom hennes embryologi, hennes
prähistoriska kulturförsök och slutligen genom hennes genom
tiden gående djuriska stamträd återfört henne till fakta,
tilldragelser, resultat och naturlagar. Är nu det underbara och
gåtfulla hos människan därmed egentligen undanröjdt? Enligt min
tanke, visserligen icke. Gåtan ligger just i naturen, och
naturens allmänna gåta förstoras visserligen genom den jätteprocent
af gåtfullhet, som människan i och för sig representerar. Det
hemlighetsfulla, det gåtfulla, som på det hela ligger i
människo-lifvets företeelser, i tanke, känsla och lif, i hela komplexet
»människa», är intet spetsfundigt hårklyfveri, som man kan
af-färda med en grimas. Det växer organiskt ut ur
människosläktets innersta, det uppstår hvarje dag på nytt hos hvar och
en, som egentligen börjar tänka. Lyckas det mig också att
omplantera människan såsom helt inom naturen, så kan jag helt
enkelt icke omplantera denna gåtfulla blomma. Naturen
upptager då människogåtan i sig. Det är då hon som blir större,
vidunderligare, afgrundsdjupare. Men gåtan själf torde icke
försvinna. Det är så -fint sagdt af den tjocke Vogt, att
männi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
