Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - En tjuf, skizz af Adolfo Maspes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 7
plågsam tanke, sedan öfver ögonen liksom för att skydda
dem för en fasansfull syn, och slutligen fattar han
boken och tillsluter den.
Han stiger upp, går några steg mot dörren,
återvänder plötsligt, tager den på bordet liggande boken,
gömmer den och öppnar en lönlåda, undersöker den med
nervös brådska och drager fram ett blänkande föremål,
som han ett ögonblick betraktar med glänsande ögon;
sedan lägger han det försiktigt på dess förra plats och
går sakta ut på tåspetsarne efter att hafva kastat en
uttrycksfull blick på faderns stora porträtt, som hängde
på väggen.
En trång korridor delar den enkla bostaden i två
delar. Vid ena ändan ligger tamburen, vid den andra
fru Helenas, Gastons mors, sängkammare. På båda sidor
om korridoren ligga de andra rummen och köket, från
hvilket en spiraltrappa leder upp till vinden och
jungfrukammaren.
Ljudlöst smyger sig Gaston genom korridoren,
stannar plötsligt utanför salongsdörren och böjer sitt hufvud,
lyssnande och med återhållen andedräkt.
Två röster urskiljas tydligt, en kraftig, manlig
stämma, som låter öfvertalande, smekande, och en något
tveksam kvinnoröst, som blott gifver enstafviga svar.
Med ens tycktes det, som om samtalet blef lifligare,
som om frågor och svar följde hastigt på hvarandra.
Gaston lyssnar orörlig med handen tryckt mot det
våldsamt klappande hjärtat. En häftig ringning alldeles
öfver hans hufvud kommer honom att förskräckt rycka
till; knappt får han tid att genom en öppen dörr taga
sin tillflykt till matsalen. Steg höras, som närma sig
tamburen, några enstaka ord: “i natt — oförsiktighet
— omöjligt — lycka“ framtränga till den andlöst lyssnande.
Dörren till tamburen stänges sakta; han hör
tjänstflickan säga något, därpå hastiga, lätta steg i korridoren,
hvilka liksom sökande ibland stanna, ibland fortsätta;
slutligen utropar en röst med ett ömt tonfall: “Gaston!“
Gossen behöfver hela sin viljekraft för att blifva
lugn och svarar utan att röra sig ur stället: “Här är jag!
Hvad vill du?“
En ståtlig kvinnogestalt synes på tröskeln, träder in
och går leende fram till honom, hållande i handen en
liten ask. “Här får du — från signor Riccardi.“
Gaston mottager utan ett ord den lilla asken.
Sedan ser han upp och fäster stadigt sina ögon på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
