Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - En tjuf, skizz af Adolfo Maspes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
609
Hvilken vältalighet, hvilken stum bön lic-^er icke i
hans blick?
Om denna kvinna icke varit så ytlig, så lättsinnig,
skalle hon i den kunnat läsa, hvilken dödsångest den
uttryckte; men vare sig af likgiltighet eller af
beräkning-tycktes hon i alla fall icke förstå dess språk, kanhända
tör att icke låta grumla för sig sitt lifs sista, gyllene
dröm.
Det är afton. Mor och son befinna sig i samma
rum; de hafva nyss slutat sin måltid och sitta midt
emot hvarandra vid ett litet ovalt bord, öfver hvilket
taklampan kastar sitt klara sken. Modern bläddrar i en
modejournal, men hennes blick är osäker, hennes rörelser
nervösa.
Hon läser icke, hon kan icke läsa: rastlöst som ett
bi öfver en blomsterrabatt sväfva hennes ögon än hit, än
dit, hvila än på den ena, än på den andra meningen och
veta knappt, hvad de hafva framför sig.
Hennes smala, eleganta fingrar tumma nervöst i
häftets sidor; hvar äro hennes tankar? Hvarför är hon så
tankspridd? Hvilken förtrollande uppenbarelse snuddar
med lätta vingslag vid denna hvita panna?
Gaston leker med äppelkärnorna på sin deserttallrik,
i det han med sin tandpetare söker att lägga dem i linie
och led. Midt på bordet står en med frukter fylld
kristallskål, i hvars slipningar lampskenet bryter sig i tusen
skiftande färger.
Tjänstflickan inträder för att duka af. Gaston
hämtar sin bok och försöker att lära sin läxa, men han är
förströdd och lyckas icke att fasthålla sina tankar vid
det han läser.
Efter en stund frågar han tvekande, utan att se på
modern:
“Hvad sade signor Riccardi i dag?“
En kort paus inträdde. Modern låtsade, som om
hon kommit till ett mycket intressant ställe i sin lektyr,
slutligen sade hon halfhögt, utan att lyfta ögonen:
“Ingenting särskildt, barn: hur kan jag minnas det ?
Han talade om allt möjligt.“
“Hvarför besöker han dig så ofta?“ började Gaston
ånyo med sällsam betoning.
En lätt rysning far genom hennes lemmar, hon
svarar icke utan vänder om bladet och kastar endast
förstulet en forskande blick på sin son.
Nordisk Revy. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
