Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - En tjuf, skizz af Adolfo Maspes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610
“Hvarför besöker lian dig egentligen så ofta?44
upprepar denne.
Hon gör en otålig rörelse, en svag rodnad färgar
hennes kinder, hvilken snart åter försvinner såsom
im-man på en metallplåt. Men hastigt behärskar hon sig
och svarar lugnt;
“Åh, han kommer ju som en vänlig gammal bekant
och därför att jag står så ensam i världen. “
“Så ensam?“ frågar Gaston sorgset. “Än jag då?“
— Ny paus.
Tjänstflickan fortsätter att duka af bordet. Plötsligt
stiger Gaston upp, går omkring bordet och till bufieten,
öppnar en låda och börjar leta efter något, först lugnt,
men sedan ifngt.
“Hvad gör du?“ frågar modern efter en stund.
“Jag söker något, svarar gossen utan att låta störa
sig. “I middags lågo båda portnycklarne här, men nu
finnes blott den ena.“
“Anna har väl den andra“, anmärker fru Helena.
“Nej, jag har den icke“, svarar flickan.
“Låt mig se efter:“ Hon springer upp och
skyndar med något osäker blick fram till lådan.
“Den måste finnas här“, mumlar hon, sökande ifrigt
med sina vackra, smala händer. Men nyckeln finnes icke.
“O, så glömsk jag är!“ utropar hon plötsligt med
ett lättande andetag. “Jag tog den ju själf i dag, när
jag gick ut, den måste ligga kvar i min kappficka!44
“Har du då varit ute i dag?44 sade Gaston
öfverra-skad. “Du sade förut, att du icke varit ute.44
Häftigt sköt modern igen lådan.
“Och om så vore, hvad angår det dig? Man kunde
sannerligen tro, att jag vore förpliktigad att bedja dig
om tillåtelse, en pojke vid din ålder! Det är
besynnerligt. — Låt det nu vara slut; läs igenom din läxa en
gång till och gå sedan till sängs; det är redan sent!44
Gaston återvänder till sin plats, böjer sig suckande
öfver sin bok och försöker att läsa. Modern har också
återtagit sin tidning. Det är alldeles tyst i rummet,
men ett annalkande oväder rufvar under detta
skenbara lugn.
Bordsstudsarens pendel knäpper sitt entoniga
tick-tack, en vilsekommen nattfjäril surrar hit och dit och
stöter i hvarje ögonblick sitt hufvud mot lampkupan.
Med hufvudet lutadt mot de på bordet hvilande
ar-marne kan Gaston icke längre bemästra sin rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
