Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - En tjuf, skizz af Adolfo Maspes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G15
Allt är åter tyst! Hans nerver befinna sig i ett
sådant tillstånd af öfverretning, att han tycker sig höra
alla möjliga och omöjliga ljud; dörrar öppnas och
stängas, enstaka ord hviskas.
Men denna gång har han icke misstagit sig: någon
tänder ett ljus. Han ser ned på golfvet och märker
verkligen en ljus strimma. Liksom ett irrbloss rör sig
det klara skenet framåt.
Hvad är detta? I samma ögonblick öppnas
försiktigt en dörr vid andra ändan af korridoren, den, som
för till hans mors rum — han hör en hviskning, ett
namn. — Intet tvifvel mer det är han! —
Hans hjärta är nära att brista, konvulsiviskt hakar
han sig fast vid dörrposten för att icke falla. Men blott
för en sekund! — — Vrede och dödsångest göra honom
ursinnig. Nej! nej! omöjligt! Hvad skall han göra?
Plötsligt spritter han till. En vanvettig tanke far som
en blixt genom hans hjärna. Med ett språng är han
vid sin säng, drar fram något under sin hufvudkudde
och störtar ut med ena handen hotande utsträckt. — —
En blixt, en knall — — ett hjärtslitande skrik.
Hela huset kommer i rörelse — från alla håll
kommer man med ljus. Vid slutet af korridoren, just på
tröskeln till fru Helenas sängkammare ligger Riccardi
utan sans; en revolverkula har trängt genom ryggraden
in i lungorna.
Han är död.
Bredvid den elegante, unge mannens iik stodo
liksom på ironi de fina blankläderstöfletterna, som han af
försiktighet nyss förut dragit af sig.
Med den ännu rykande revolvern i handen har
Gaston flytt in i sitt rum: han hör ingenting, vet ingenting,
vet icke ens, hvad han gjort.
Plötsligt öppnas dörren till hans rum, och en
kvinna störtar in till honom, till hälften från förståndet
af fasa.
“Gaston! Olycksaliga barn! Hvad har du gjort
Men Gaston hör ingenting, han är som bedöfvad;
hans ljusa hår hänger oredigt ned i hans ansikte, som
tycktes omfläktadt af dödens isande andedräkt. Först
efter en lång stund kommer han långsamt till
medvetande af sig själf och hvad som händt.
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
