Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af förhållandenas utveckling gått sin naturliga gång och
synes ekonomiskt löna sig mycket väl. Men inte torde
det ändå här behöfva föranleda till annan åtgärd än
att i annalerna för den gamla pretentiösa “landets
främsta scen“ och till uppbyggelse för entusiasterna
öfver teaterns gamla traditioner annotera som den första
minnesvärdheten från intendenten Personnes andra
regeringsår detta äste tiska och artistiska “consummatum
est“.
Medan intendenten Personne som sagdt dröjer att
uti spelårets konkurrenskamp deployera sina dramatiska
och litterära kraftresurser, kan man emellertid ej annat
än söka tyngdpunkten inom hufvudstadens dramatiska
lif fortfarande vid Svenska teatern.
Denne teaters ledande och inflytelserika personer hade
valt eller accepterat en dramatisering af Daudets “Sapho“
för att inleda verksamheten för säsongen och för att
celebrera fru Håkanssons och hr Svennbergs så
välkomna och äfven så väl behöfliga entrée vid teatern. Båda
syftena hade förtjänat ett lyckligare val. Boken
“Sa-pho“ är ett, pjesen något helt annat. Den förra är ett
litterärt konstverk, och det är icke dess enda eller
största förtjänst. Pjesen åter är ett grofhugget fabrikat,
intresselöst och banalt melodramatiskt. Hvad boken
beträffar har jag visserligen sett den föraktfullt stämplad
som “en vanlig kokottroman“ i ett tillfälligt teaterbref
härifrån af en yngre finsk teaterkritiker, men jag
tilllåter mig i förbigående sagdt tillerkänna åt det
omdömet precis lika stor vederhäftighet och god smak som
åt en ung modern skalds och kåsörs genialiska
karakteriserande af stämningen öfver Lotis Pécheurs dTslande
som “black44. Och jag framhärdar i att skatta högt själfva
boken icke blott i följd af dess stora litterära
förtjänster, utan ock och ännu mer i följd af den djupa
ma-ningsrika känsla af lifvets allvar som genomgår den.
Jag påminner mig få böcker, hvilka gjort ett så djupt
och varaktigt intryck som just denna med dess
ypperliga lefvande människoskildringar, dess på en gång
känsliga och hemska målning af fasorna från ungdom
slidelsens skeppsbrott, af “collagens44 förödmjukelser och
in-famier, af dess stupidiserande, neddragande och
kraft-upplösande black.
Det finnes visserligen en gammal nedslående
erfarenhet om dramatiseringars värde, men något förmer
hade jag ändå förväntat just af deni anledning att den_
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
