Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G29
samma at hr Molander och de två nämda artisterna
befunnits lämplig för förut anförda dubbla ändamål. 1
alla händelser hade jag gjort mig mycket stora
förhoppningar om, att titelrollens mnehafvarinna fru Håkansson
skulle inspirerad af boken kunna med konstnärlig
intensitet och lif väsentligen fylla ut och höja det lilla
pje-sen kunde ha att komma med till ett lefvande, gripande
stämningsrikt konstverk, mästerligt antydande
"skiftningarna, toute la lyre, af den typ Daudet skildrat: “den
galliska kvinnan i hennes hetsiga och kalla förförelse
och hennes motsatta och korrumperade instinkterJag
hade uppriktigt sagdt väntat ett motstycke i konstnärlig
rang till fru Håkanssons Anna Hjelm i “Kung Midas“
eller “Tanquerays andra hustru“ etc. Men den
förväntan blef tyvärr rätt väsentligt sviken. I fru Håkanssons
spel funnos visserligen åtskilliga goda och kraftiga
moment och scener, men hon hade i alldeles för obefogad
grad förmildrat, förfinat och förenklat känsloskalan, och
hennes Sapho kan knappast räknas ens till hennes bättre
och minnesvärdare roller. Felen i diktionen framträdde
ock ganska märkbart, vare sig detta berodde på ovana
vid scenens akustik eller därpå att man på en längre
tid ej hört henne och dessa brister därför stötte mer.
Men hur strålande fager och ståtlig var hon icke.
Hr Svennbergs Jean Gaussin var ett respektabelt
sceniskt arbete. Åt fröken Gerda Lundeqvist hade
öf-verlämnats en obetydlig biroll, och detta måtte ha varit
ett sannskyldigt crimen læsæ maje statis, att döma af
offentliga beskärmelser öfver att hon inte får utveckla
sin talang. Att emellanåt få gå och göra obetydliga
roller är dock något, som händt, händer och skall komma
att hända många lika stora och större artister, utan att det
därför befunnits lämpligt och behöfligt att söka
suggestera publiken till förundran och indignation. Vi få väl
ock hoppas, att utförandet af denna speciella lilla biroll
icke skall medföra några menliga framtidsföljder för fr.
Lundeqvists artistskap, som icke så sällan får öfva sig på
både stora och tacksamma uppgifter, men som det
oak-tadt nu i några år stått bra mycket stilla. Icke minst
gäller detta stillastående beträffande beherskandet af de
tekniska uttrycksmedlen, i afseende hvarpå äfven
arbetet utanför scenen har icke så litet att säga. Under
alla förhållanden torde dock ansiktets förvandling till
en med rollen och boken mer öfverensstämmande ålder
och vederstygglighet icke ha behöft väcka några
all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
