Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
tionallitteratur, d. s. v. att han hör till de få förf, som
verkligen satt ett djupt, sent utplånligt märke i tidens
flyktiga sand och utöfvat ett bestämmande inflytande på
den svenska litteraturens utveckling. Det har icke varit
en dag för tidigt, att detta allmänt insetts och erkänts,
tvärtom, men det kan ej annat än väcka tillfredsställelse
och anses mest öfverensstämmande med den litterära
rättskänslan, att detta inträffade, medan förf, ännu var
i lifvet och därjämte i besittning af god alstringskraft.
Därjämte eger detta år en betydelse, som är
särskildt knuten vid detta skådespel “Gustat Wasa“, om
hvars uppförande på Svenska teatern jag har att yttra
några ord. Såsom Geijerstam i sitt svar på de
besynnerliga Paulska utbrotten, hvilka jag i det följande ej
kan alldeles undgå, säger både vackert och sannt, “kunde
man, när “Gustaf Vasa“ gick öfver scenen ha en känsla
af att alla för ett ögonblick voro samlade i en stor
känsla af glädje, och det kunde icke falla en in,
att något gallsprängdt och afundsamt missljud skulle
blanda sig i dagens minne“. Ja i den känslan möttes
och skildes vi alla, som icke läto vår kärlek till den
nationella litteraturen för tillfället förvirras af ett
outsläckligt dolskt Strindbergshat å la C. D. W. eller af
småaktiga kotterivyer och betänkligheter. Vi skildes
säger jag glada och stolta öfver att Strindberg visat sig’
ha återvunnit sin litterära hälsa och fortfarande kunna
vara mannen hufvudet högre än allt folket, d. v. s.
där-öfver att vi hade anledning icke blott att tacksamt
minnas det förgångna, utan ock att hälsa en genialisk
obruten skaparekrafts löften för framtiden.
Det är ju en gång så, att när man själf kommit till
den ålder, då åren visserligen kunna medföra flera eller
färre modifikationer, men ej förändra själfva den
allmänna riktningen och grundkaraktären af åskådningen,
då skola alltid de af en förfis verk, hvilka mer
ingripande och bestämmande i yngre år inverkat på känslors och
åskådningars formande, alltid stå mer lefvande framför ens
inre blick och bevara ett personligt värde, i jämförelse
hvarmed senare tiders alstring af samma förf., hvilka
litterära eller andra förtjänster de än må ega, dock alltid
skola träda mer i bakgrunden. Därför vibrera strängarne
i mitt inre något mindre inför denna Vasasagans andra del,
Gustaf Vasa, något mindre lifligt än de gjort och göra inför
samma sagas första del, “Mäster Olof“. Men detta helt
naturliga psykologiska förhållande torde åter kunna ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
