Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berg, Eklöf och hvad de nu heta, och det är dubbel
vinst för Sverige.
I sanning egendomliga, både vemodiga, bittra och
glada, äro de känslor som tränga sig på sinnet, när man
mot de tjugu-trettioårens underskattande, öppna eller
dolska fiendeskap eller kyla mot August Strindbergs
författarskap ställer det ändrade sinnelag, .som tiden
genomfört hela linien utefter och som nu framträder
synligt på mer än ett sätt och som till och med vållat en
sådan revolution i tänkesätten inom de fördomsfullaste
och litterärt mest efterblifna läger, att man där har fått för
sig att det verkligen går an att tro och förutsätta att
August Strindberg är en författare som duger. De
många årens ihållande orättvisor och fördomar, hvilka
icke i väsentligare mån kunnat öfverskylas af
egendomligheterna i Strindbergs eget uppträdande, kunna dock
icke göras ogjorda eller följderna och spåren utplånas,
och den dom som svenska litteraturens historia en gång går
att fälla skall helt visst bli mycket sträng utan att erkänna
så värst många förmildrande omständigheter. Men här är
icke platsen eller tillfälle att gå den domen i förväg och jag
har icke häller lust att nu här ens söka samla material till
någon anklagelseskrift i den riktningen. Jag nöjer mig*
med att konstatera, att nu ändtligen “duger “ Strindberg,,
nu kunna äfven de försiktigaste litteräranalytiker och
kritiker samt de mest räddhågade salongspüblikationer
kännas vid att egna hans författareskap sitt erkännande
och intresse i en form, där ej omsorgen om tillräckligt
många och tillräckligt skyddande förbehåll behöfver vara
hufvudsaken.
Detta år 1899, hvarunder Strindberg ingått i en
ålder, som allmänt anses ega en sådan bemärkelse att
inträdet däri bör något högtidlighållas, har emellertid
blifvit ett jubileiår af helt annan och större betydelse.
Både att något sådant kunnat påtänkas och med
framgång utföras som det Gernandtska förlagets samlade
upplaga af Strindbergs romaner och berättelser och
denna storartade ihållande sceniska framgång som mött
hans Gustaf Wasa, de äro tidstecken talande nog. De
äro i sin mån så att säga ett yttre insegel på detta
emot-ståndligt genomförande rotfästande i allmänna medvetandet
af insikten om Strindbergs betydelsefulla plats i vår
na
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
