Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
man verkligen nu ha skäl att med grämelse och
förundran fästa sig vid resp, vederbörandes uppenbara
afsiktliga eller kanske mindre medvetna dväljande vid
brister, medan man i stället ljumt och slött, mera la la
så där i förbigående antyder de stora förtjänsterna. Vid
ett verk af betydenhet borde den kritiska metoden vara
den motsatta. Men dessa hrr kritici, de se icke skogen
för trädens skull, de förglömma helhetsintrycket, och så
väl i fråga om betydande litterära verk som
personligheter är detta ändå kanske det förnämsta.
Hvad gör då detta skådespel Gustaf Vasa för
helhetsintryck? Jag vill för att karakterisera detta med
afsikt låna ord från ett par recensenter, hvilka icke gjort
sig kända för tendenser till någon öfver svallande
Strindbergs entusiasm. Stockholms Dagblads C. L. talar så
t. ex. om det mäktiga intrycket, om den kraft och det
verkligen originella mästerskap, hvarmed ämnet
behandlats, ett mästerskap, som ej kan fördunklas ens af en
eller annan ofördelaktig egenskap. Hr K. W-g i G. H.
T. betonar, huru dramat gör som helhet ett kraftigt,
varmt och personligt intryck och att figurerna lefva ett
eget lif. Och hos den mycket moderate, försynte och
för-siktige, men noble hr G-g N. i Aftonbladet finner man en
förträfflig karakteristik af förhållandena, då han efter
förutskickande af att det inte är fråga om att det ej
finnes en hel hop saker att invända mot enskildheter,
som motbjudande stämplar tadelsjukan hos vissa kritici
och tillägger: “Man skall vara blind för att icke se,
huru ovanligt rikt på mänskligt innehåll, på skaldeflykt
och på dramatiskt geni stycket är, huru många starka
scener och äkta praktfulla, kärnfulla repliker det
innehåller. “
Den första af de åsyftade frågorna gälde alltså den
rätta kritiska metoden i proportionerna mellan
framhållandet af förtjänsterna och bristerna hos ett diktverk af
betydenhet. Den andra frågan, hvartill ungefär samma
recensioner ge anledning, rör något som bör
ihågkom-mas då det gäller bedömandet af ett stycke skrifvet för
sceniskt uppförande. Man har nämligen i åsyftade
recensioner kunnat få läsa hvarjehanda något naiva och
förundrade reflexioner öfver att intrycket af skådespelet
lare anställa några jämförande studier i analogi ined dem hr E.
Alk-man en gång företog i denna tidskrift (1895 arg.) beträdande den
förstnämde; men gömdt är därför icke glömdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
