Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Det kongl. husets anförvandter, grupper och personager af Europas k. furstefamilj, af Ancien Grand-Chambellan. VII. I och kring »Der Hofburg»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
648
ej blott sitt “presidium44 inom Tyskland, utan till på
köpet helt och hållet utestängts därifrån. Nej, det är ej
blott i dessa yttre olikheter skillnaden ligger mellan dessa
af mer än ett halft sekel åtskilda tidpunkter: kejsar
Frans Josefs regeringstillträde och hans “51:a
regeringsår44. Vid själtva det kejserliga hofvet är väl allt sig ännu
allt fort tämligen likt; såsom vi redan antydt, älskar
kejsar Frans Josef att midt i sin tillvaro som
“konsti-tutionel“ regent bevara som en slags lefvande, historisk
relik det gamla Habsburgska hofvet i äkta “romersk“ och
“spansk“ etiketthärlighet. Och det är ju en tämligen
förlåtlig familjesvaghet, en slags historisk pietet, som ej
bör kunna vålla någon egentligen ond blod, — då
härskaren för öfrigt i eminent grad öppnat sina rikens portar
för den nya tiden, för allt detta, som inför hans farfar,
salig-Frans I. och Metternich var inkarnationen af allt ondt
och all styggelse. Ett “parlament44 i Habsburgarnes
gamla kejsarstad — sammanställningen låter som en
blodig ironi . . . Och en ungarsk riksdag, som till
härskarens i Wien ministrar säger: “Gå!44 — och de gå, eller
“Kom!“ — och de komma . . . detta är ju hardt när lika
otroligt! Och dock är det — och har nu i mer än tre
decennier varit — en verklighet. Man vet ej — därtill
är Frans Josef en för sluten karaktär, en för “olympisk44
personlighet — om man med en förf, skall kalla det en
“sublim själfförsakelse44 eller en öfverlägsen klokhet eller
en sällspord plikttrohet eller en så småningom utbildad,
liknöjd indolens — då man ser denne monark som
reaktionär och demokrat, som klerikal och liberal, som
“unitarie44 och federalist; då man ser honom i
strömmar af blod kväfva den magyariska rörelsen i Ungarn
och längre fram medgifva densammas nationela
förgud-ning, — då man ser honom först länge söka germanisera
slaverna, sedan att slavonisera germanerna, — då man
hört honom förklara sig vilja “dö“ för bibehållandet af
sitt hus italienska besittningar, och så några år senare
i det honom fråntagna Venezia, ja i själfva Wien
omfamnar den, som kört Österrike ut ur Italien, — o. s. v.,
o. s. v. Det ligger en slags halft tragisk, halft
humo-ristik resignation i hans yttrande till grefve Andrassy,
som han först dömt till döden och sedan måst taga till
förste minister:
“Gud ske lof, att inte aUa, som dömts till döden
för förräderi mot mig, blifvit afrättade, — ty hvar skulle
jag annars fått min förste ministrar . . .?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
