Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Purisima, teckning från Podolina, af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
662
gått förfalskning af något slag, fast lian hamnat i
Sydamerika. Den stora bikupan Buen—Tiempo i Podolina
med sina 800,000 invånare från världens fyra hörn hade
lockat honom, och det var ett alldeles tillfälligt möte
med Törnegren, som kommit honom att vända sina ögon
mot det nybildade järnvägsföretag i republikens andra
stad, som erhållit namnet El Eerrocarril Nacional. Det
tycktes stå på säkra fötter, och bibanan till Puerto—Alto
var utan fråga Caspersens verk. Hvem vet, om han
icke skulle stiga till heder och värdighet af chef, om
han nu bara kunde bekväma sig till att bortlägga sin
gamla människn och uppstå som podolinare?
Om man så vill, var det endast en formsak,
sympatierna för fäderneslandet kunde ju bli oförändrade,,
man behöfde bara se på den galenpannan Törnegren.
Galenpanna var då inte precis ordet. Fast han släppt
Barnabas lös i sin gröna ungdom, hade det blifvit en
förnuftig man i Santa Rosa. Han var praktiserande
läkare och hade fått stora förtroendeuppdrag, sedan han
blifvit en af landets egna och äktat senorita Lola Arcyra.
Nå, det var väl inte äktenskapet, som gjort honom
förståndig, man skulle snarare kunna säga, att han gift sig,
därför att han blifvit klok, och denna vändpunkt i hans
lif låg icke så långt tillbaka i tiden. För närvarande
företog han sin bröllopsresa, hvilken han af lätt
förklarlig atavism utsträckt till gamla Sverige — om för
att visa en podolinare i sin prydno eller af andra skäl,
var hans ensak. Han hade en bror och en syster
därborta, men fadern och modern voro icke mer i lifvet,
så att unga fru Lola skulle slippa svärföräldrar, hvilken
oskattbara gåfva hon ej häller skänkt sin make. Hon
och hennes syskon stodo ensamna i världen med en
förmögenhet, som verkligen var aktningsvärd, om man nu
icke forskade alltför noga efter grunden och upphofvet
till saker och ting. Som en af Santa Rosas vackraste
flickor hade hon måst utstå en mycket pröfvande eld af
talande ögonkast, och det skulle nog inte bli så roligt
för Törnegren att se henne fara till Boulevard San ta
-fecino eller gå ut och promenera på Calle Cordoba
emellan fem och sex, ifall han hade de ringaste anlag
för svartsjuka. Eljest kunde han ta det lugnt, men i
hans ställe — — Caspersen, Caspersen, du är inte gift
ännu! . . .
Med en sprittning öfver sina friska, fylliga läppar
stod dansken stilla utanför Café Esperanza i hörnet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
