Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Purisima, teckning från Podolina, af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Damerna ha rätt“, sade han, “alldeles rätt, Paris
år fördärfvadt. Man märker det kanske aldrig så
mycket som när man kommer från Podolina.“
Senoritan värdigades icke se på honom, han hade
visst sagt en elakhet, men sehora Arcyra smålog med
hela ansiktet: “Vi kunna vara stolta öfver vårt land“,
sade hon, “alla utländingar bli så förtjusta i det. Det
är så stort — “
“Och så vackert", tilläde Caspersen. “Innan
jag-kom hit, visste jag inte hvad, som menas med skönhet.“
Alldeles ovetande hade han kommit att imitera
Dahlberg, och det var intet tvifvel om att hans aktier
hade fallit: “De, som inte äro nöjda, kunna resa
härifrån, sade Purisima kallt. Vi hålla inte på dem.“
“Senorita — att få resa sin väg är visst deras
käraste önskan, när de inte gjort som Federico — bundit
sig för lifstiden.“
“Det är det väl ingen, som tvingar dem till", kom
det högdraget. “Det står dem fullkomligt fritt att
draga sig tillbaka, sehor."
“Tackar så mycket", sade Caspersen, men det var
inte ämnadt till senoritan — annat än indirekt
åtminstone. Sehoran hade räckt honom en kopp té - man
stod alltför högt på samhällsstegen för att skatta åt det
inhemska bruket att suga mate genom silfverrör — och
gjorde sitt bästa för att byta om samtalsämne.
“Och era kuriosa?" frågade hon. “Har ni hittat
något nytt? Tänk en sådan lustig ring ni skickade
Purisima, ni, som säger att det inte fins något märkvärdigt
här.“
“Har jag sagt det?“ sade han. "Jag tog fel. Det
fins saker, som man inte skulle kunna stöta på i något
annat land — låt oss hoppas det åtminstone —
-Senoritan intresserar sig fortfarande för nipper, som
tillhört de infödde?"
“Mycket", svarade sehora Arcyra i sin unga
svägerskas ställe, "mycket, men sehor Paz har gifvit henne
smak för numismatiken. Är det inte så det heter
-nu . . . mis . . . ma . . . tik?"
"Joo", sade Caspersen, “det är ordet. Gratulerar,
senorita, gratulerar. Det är något, som gör stora
framsteg i Podolina, om man får döma efter det nit de, som
försvurit sig till vurmen, lägga i dagen för att öka sin
skatt. Jag har hört sägas, att sehor Paz skall ha en allde
les enastående samling — enastående i många afseenden.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
