Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Purisima, teckning från Podolina, af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
676
-Tiempo, fast inte så modern, men Lola blef alldeles
förskräckt —.“
“Ja, Federico tog henne ju till Bal Bullier“, af bröt
svägerskan, “och hon trodde hon skulle sjunka ned i
jorden. De dansade ... de dansade . . .“
“Sehora, hvad dansade de?“
“Usch, det vill jag inte säga, men det har ni väl
reda på, ni som — “
“Jag som —?“
“Är man . . .“
Caspersen satt midt emot den unga frun, som slagit
ned ögonen. Hade det icke varit domarens hustru,
skulle han kanske tagit sig den friheten att nypa henne
i den sminkade örsnibben och säga en liten otidighet.
Det gjorde han inte nu, men han hade kommit att tänka
på något angående Bal Bullier. För fem, nej sex år
sedan — hvad tiden går — hade han varit på samma
välbekanta ställe tillsammans med Federico, som haft
sin syster i sällskap. Om de ärade damerna bara visste
— sin syster en nybakad studentska på nitton år. Den
lilla var nyfiken, ja, det var hon kanske, och
tillsammans med sin bror och hans kamrat kunde hon ju
tilllåta sig åtskilligt. “Se de så ut, de små parisiskorna,
som gå hit?“ sade hon. “De är ju söta, och är det
cancan, det?“ Hon hade stått och tittat på dansen med
ungefär lika stort intresse som hon skulle tittat på
dresserade råttor i en djurtämjares bur, men när Caspersen
såg det lilla ljusa ansiktet med sin kloka och oskyldiga
mun fattades han af en alldeles ny och främmande
känsla. Detta var renheten.
Han hade icke varit kär i henne, det hade han icke.
Den tiden gingo hans tankar åt annat håll, och nu satt
han här i Santa Rosa och tänkte på att gifta sig.
Gifta sig . . .
Ett ögonblick hade han suttit tyst med en min,
som icke riktigt stämde med den vanliga. Nu såg han
upp och kom till att småle . . . En sådan filur i alla fall,
den Federico, som visat sehora Lola den parisiska
lös-släptheten i all sin glans. Om Purisima varit i
hennes ställe, skulle hon väl också skrikit och sprungit på
dörren — ifall hon inte lyft på tåspetsen och dansat
med . . . Det är du i stånd till, det är du i stånd till
liksom din blyga svägerska, min lilla flicka, men du
skulle inte visa dig så sträng. Vi äro kanske dumma,
vi manfolk, men det tar ändå inte på oss . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
