Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
680
de stora h/^-satserna kräfva större numerär än
föreningen kan gifva, så som de få vid utlandets Bachfester.
Om våra bägge musiksällskap skulle tänka på ett
gemensamt framförande af Bachs förnämsta verk?
Hvilken hemställan!
Af solisterna gladde grefvinnan Taube med ett
synnerligen pietetsfullt utförande af den oändligt rörande
ödmjuka arian: Han har sett till sin tjenarinna, och
äfven aftonens altsångerska, fru Afzelius lyckades
er-kännansvärdt med sina bägge arior.
Som en glödande cactus efter en snöhvit silfverlilja
kom så Guiseppe Verdis senaste andliga produkt, hållen
i samma stil som mästarens Requiem Manzoni,
ultra-katolsk, med grella operaeffekter, larmande och
våldsam, men också bjudande på enskildheter af utsökt
musikalisk förfining, kraftig karakteristik och öfver det
hela en ungdomlig hänförelse nästan oerhörd hos en
80-åring. Särskildt må man beundra den
kontrapunktiska lärdom hvarmed Nebukadnezars och Ernanis enkli
komponist briljerar på gamla dagar och som särskildt i
Te Deum kommer till lysande heder. Det i hög grad
intressanta arbetets många svårigheter hade rätt
lyckosamt besegrats, specielt hvad kören angår. Önskligt vore
att i Stockholm en konsertorkester kunde existera, som
assisterade vid musiksällskapens konserter. Klockarfar,
som skall allting bestyra, operaorkestern, kan ju slakna
någon gång — och gör det äfven.
Till sist den obligata — och välförtjänta —
kompli-menten åt den älskvärde dirigenten, prof. Neruda.
Rivalen, Filharm. Sällskapet, uppvaktade i april med
en repris af Franz Liszts s. k. oratorium Den heliga
Elisabeth, som vid dess första framförande här i landet
dessvärre icke visade sig ega något välde öfver en
straffvärd publik annat än med biträde från allerhögsta håll.
Vi mena nu icke Vår Herre och erkeänglarne Gabriel,
Rafael och Mikael, utan D. D. K. K. H. H. Kronprinsen
och Kronprinsessan af Sverige-Norge samt H. K. H.
Hertigen af Vestergötland, hvilka alla tre den tiden
stodo i tablå under musikens toner, görande stor och
rätvis lycka, inramade af hoffruntimbret, kavaljerer, små
adliga barn m. m. Som särskildt tjusande tafior erinrar
man sig Landtgrefven som yngling (prins Carl) och
Elisabeth som barn (lilla fröken Olga von M.) samt
rosenundret, där Kronprinsessan Viktoria med sin inspirerade
mot höjden vända blick och för resten med hela sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
