Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
681
utseende, sin hållning gaf en utomordentligt vacker och
stämningsmättad tolkning åt en af sitt första fosterlands
fagraste gamla legender. Ej heller förgätes här
gref-vinnan Grabow-Taubes herrliga sång under denna tablå.
Detta var något i sin helhet det vackraste, vi här i
staden skådat, och undanträngdes som sådant ej ens af
Wieneroperans i och för sig mycket tilltalande
anordning af samma scen. Detta s. k. oratorium visade sig
därvid som en förfelad opera, hvarken hackadt eller malet.
hvarken opera eller oratorium, en hybrid föga
efterföl-jansvärd konstform. Viel G-eschrei — mycken yttre
pomp och ståt, hela högar teaterglitter, operafasoner ur
Wagner-Meyerbeers fatabur, då och då litet ultrakatolsk
sinligt religiös extas och fromlande förhäfvelse —
par-bleu, man är ju abbé, en sorts abbé! — men intet, intet
af den verkligt ädla och enkla djupa känsla, det
kärleksfulla anspråkslösa inträngande i ämnet, hvarmed en
legend sådan som denna bort tolkas. Det är nästan
öf-verallt den féterade bravour-pianistens gamla vana
att söka blända, briljera, kaptivera — till hvad pris som
hälst, effektjägeri utan hejd, en larmande och skriande
messingsglans, tom, skärande, hjärtlös. Och inte en
tanke under dessa långa, långa perioder, ett påbredande.
en utkafling, om hvilket man ej vet om det skall vara
allvar en gång till sist. Att kunna skrifva sådan
andefattig gelé-musik till den herrliga rosenscenen, dessa
af-skyvärda rosalier, öfver hvilka prof. Hanslick med rätta
låtit sina mest mördande sarkasmer hällregna!
De få ljuspunkter af något noblare, ämnet något så
när värdig musik, man här och där med mycket god
vilja kan uppleta, drunkna alldeles i det helas tomma
flärd, själlösa tonsvall och liksom bestälda
ceremoni-musik. Vid reprisen nu i november hade man uteslutit
diverse, men därvid råkat ta bort saker, som äro
nödvändiga för sammanhanget, såsom passagen om den
gemena svärmodern m. m. För resten var man väl så illa
tvungen att göra couperingar för att få publiken - den
lilla som kommit — att sitta kvar till slut, något som
den i sin ondska och förhärdelse icke gjorde i våras,
då hr Stenhammar, kär i Liszt som de flesta pianister,
regalerade den förskräckta allmänheten med “oratoriet"
i dess helhet, något som han icke tordes göra om nu i
höst, blifven ett halft år äldre och klokare. Hvilket tycks
behöfvas.
Då så mycken ädel och inspirerad första rangs ora-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
