Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
682
toriemusik hos oss fortfarande är okänd, tycks oss en
musikförening ej ha allt för stor ära af att gång på
gång-söka pracka på den beskedliga musikpubliken
talmigulds-produkter, om än aldrig så polerade och i ögonen
skärande. I detta fall syntes nu publiken med rätta
mor-skat upp sig och med sin demonstrativa fåtalighet och
köld ha gifvit den unge dirigenten och hans sällskap en
välbehöflig varning.
Utförandet var i våras si och så, men gick bättre i
november. Dock tro vi fru Möller böra vänligen varnas
för anlopp mot den stora stilen, en sparf blir aldrig en
näktergal. Fru M. har ju sitt område, där hon är
mycket framstående, och där bör hon hålla sig. Hr Forsells
stämma går nog ut med denna musik, men nog hade
dess reciterande delar behöft en sångare med förmåga
att adla och höja dess många plattityder.
Hr Stenhammar anförde med mycken schwung.
Särdeles nu i november satte honom åsynen af de få
betalande åhörarne i en sådan extas, att vi voro rädda
den unge mannen skulle ramla ner från anförarpallen.
Och de norska fiskarenkorna fingo inkomsten.
Konsertsäsongen i öfrigt visade 1899 mindre
vårflöden än höstöfversvämningar. Att fira vårens inträde
presenterade k. hofkapellet i början af april ett ganska
vårfriskt och muntert program. Det började med
Schu-manns s. k. vårsymfoni och särdeles de sista satserna,
som äro de vackraste, spelades mycket godt. Så ock
Pastoral-symfonien, i all synnerhet den undersköna, men
kräfvande Scen am Bache. Det ovanligt stora
programmet upptog äfven Wagners Waldweben, sorn orkestern
kanske lyckats bättre med tillförene, samt en quasi-ny
ballad af d:r Valentin: Dvergakrig. Man bör ju
uppmuntra den inhemska balladdiktningen, som tycks ligga
så bra för svenskens nationallynne, men sannerligen vi
kunna ändra vår 1891 uttalade — ej öfver sig
fördelaktiga — åsikt om denna tomma braskande
storståtlig-hetsprodukt, så långt i konstvärde under orden, Arthur
Fitgers präktiga dikt. Balladen, som nu instrumenterats,
ansträngde hr Lundquist öfver höfvan, kanske också
orkestern kunde ha dammat på litet mindre. Till sist bör
hr Zetterqvist som vanligt komplimenteras för sitt
antika violinspel, Corellis kända Follia. Det var rent af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
