Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
690
B:s tron och nådigt mottog hr B:s ödmjuka suppliker
om hjälp från k. teatern till Filh. Sällskapets konserter.
Det var därför icke sa underligt att det till slut
lyckades hr N. att trots betydande motstånd mot slutet af
spelåret verkligen få upp den nya operan.
Första idén till Valdemars-sagans behandling lär hr
Hallén fått i Visby dels genom svenska historien och
poetiserande flaneri i de minnesrika omgifningarna (dock
hoppas vi icke på hafvets botten, som se’n kom att spela
en sådan’ rol i hans verk), dels ock genom verser
rörande ämnet, författade af en tidningsredaktör i staden
hr Sandberg och — säges det — belönade med något
litet pris af Sv. Akademien eller Antikvitets-akademien
eller någon dylik vänlig inrättning.
Med de Sandbergska verserna på notställaren
hop-komponerade så hr Hallén sin kända suite
“Valdemars-sagan“ — upplyser hr S. nu efteråt i en melankolisk
veckotidningsartikel — hr S. var mycket trakterad
(figurligt att fatta nota bene), de bägge herrarne voro
de bästa vänner, hr H. framkastade vinkar om hr S.
som eventuel librettist till en opera öfver samma
herrarne båda så tjusande ämne. Under denna tid
tilldrog sig ock att hr H. hälsade på hr S., när de
möttes på gatorna. Men — vi följa fortfarande hr S.
— det kom se’n en tid då inga vinkar mera gåfvos och
då — hr H. ej längre hälsade på hr S., mycket mindre
hälsade på. Det var visst vid denna tid som det
Klin-kowströmska geniet fick öfvertag hos hr H. öfver det
Sandbergska, baronen petade redaktören, denne senare,
som det tyckes, till stor förargelse och själssvallning.
Hr S. antyder t. o. m. att han skulle gjort en bättre
operalibretto af Valdemarssagan än baronen.
Ah! Det var den värsta kritik af det friherrliga
arbetet, man kan tänka sig, men — vi äro ledsna att
säga det — ej helt och hållet orättvis.
Pro primo: Hvarför i all världen inblanda
Rhein-gold i denna svenska handling. Låt vara att den
operan icke ännu är uppförd i Sverige, dock torde den väl
kunna anses känd af hvarje mer intresserad musikvän,
de bereste och beläste specielt. Bylgia, Dufva etc. etc.
äro ju alltför tydligen döttrar — om ej precis äkta —
till Wagners Woglinde, Wellgunde, Flosshilde. Och
Valdemarsguldet, Rhenguldet; Östersjön, Rhen o. s. v.
Hvarför denna otympliga plagiering, då till på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
