Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
691
köpet hela passagen är operan i sin helhet så totalt
umbärlig? Hvi denna mafice mot komponisten, hvars
stackars musik här kommer i oundviklig och ledsam
jämförelse med Richard Wagners?
Ur annan synpunkt än den dekorativa är det
alldeles omöjligt uppskatta detta olyckliga påhäng och den
synpunkten borde väl vara den sista, när det gäller ett
musikaliskt-dramatiskt arbete och icke som här den
första och — enda.
Men dekorationerna som sådana äro utmärkta och
göra den största heder åt den unge debutanten, hr
Thorolf Janson, som därmed visar sig förvånande
lyckligt allaredan kunna remplacera sin för tidigt
hädangången framstående fader, hr C. Jansson,
dekorationsmålare vid k. teatern. Särdeles första aktens är i alla
afseenden förträfflig. Mot den sistas med dess fina
toner och lyckliga perspektiv torde väl prof. Aurivillius
och andra kännare af hafsfloran kunna göra anmärkning
med anledning af den väl tropiska vegetationen. Men
obilligt är ju ock fordra att den unge mannen skulle
äfventyra sitt förhoppningsgifvande unga lif genom att
som dykare nedergå utanför Visby och titta efter–––-
att ej tala om k. teatern, som skulle få betala —–––
Vackra äro ock de mindre krångliga, men kanske
mer tröttsamma Visbydekorationerna, äfven de pekande
på särdeles lyckliga och redan långt avancerade anlag,
till hvilkas fortsatta utveckling vi önska lycklig
fortsättning!
Men vi måste nu återvända till vår baron.
I första bästa estetik kan läsas om hvad tragisk
skuld vill säga, detta för en äkta tragisk handling sine
qua non. Endast den allra ytligaste kännedom härom
torde vara nog att klargöra hur förfelad hela
hufvud-handlingen i denna opera är, hur groft, dilettantiskt och
vensterhändt dess hufvudkaraktärer äro tillyxade.
Antingen — eller tycks vara för vår baron allenahärskande.
Antingen svart eller hvit, sot eller snö, ebenholtz eller
elfenben, djäfvul eller ängel, mellantoner existera ej,
klippt skall det vara!
Hvarför icke låta hjälten få ett enda sympatiskt
drag, hvarför ej t. ex. låta honom bli verkligt kär i
hjältinnan och efter stadens eröfring söka rädda hennes
lif i st. f. dessa odiösa repliker, de värsta vi hört i någon
opera: “Ursäkta lilla Ava, du är väl ej stött på mig
för lilla skämtet“ eller när han ber henne utbedja sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
