Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694
bredd, några vackra detaljer finnas i den litet
egendomliga konversationen mellan kungen och Bylgia, som
komponisten till sin heder lyckats befria från all komisk
anstryckning, som låg på lur.
Uppkomna till Ung Hanses gård mötas vi af kända
toner: suiten Valdemarssagan. Vi vilja ej insistera på
vårt subjektiva tycke att Valdemarsdansen gjorde mer
effekt i suiten när vi endast tänkte oss dansen än här
när vi se den realiter afdansas och till och med teaterns
primo tenöre värdigas en stund ta del däri, hvilket sker
med stor aplomb och värdighet, men ser strax att det
är han och ingen ann. Om hr Halléns musa mer
lutade åt motiv-arbete, hade han genom denna dans’
in-sugning i operans blod kanske kunnat skaffa arbetet den
enhet, som det nu tyvärr saknar (det onödiga
sjödepartementet skulle då ock utelemnats) Valdemarsdansen är
jn hela operan in nuce.
Baron Klinckowström har heder af några lyriska
detaljer i denna akt. Samtidigt höja dessa också musiken.
Någon gammal recensent har kallat lutkvädet banalt.
Den gamle recensenten känner icke kvinnohjärtat. Just
sådana toner fordras det för att dåra och locka ett
sådant litet ting. Alldenstund detta är kvädets mening,
finna vi det ypperligt — men kanske — än ypperligare
på sin plats. Citerom A. F. Lindblad i "I som älsken,
I veten“ etc. etc.
En ganska glad dryckesvisa är: Hej de gamle
Gu-tar sade, litet myndig och värdig, som sig passar, när
hr borgmästaren själf uppmanar till dryckjom. Slikt lär
icke numera hända i Visby, hörde vi af en gottländing,
äfven tycks det som om borgmästarämbetet förr i
världen varit mera inbringande att ej sätta fett. Hr
Landquist var förträfflig, tyckte vår gut och så tycka
äfven vi.
Ett par små fina melodiska fraser utväxlas mellan
Ava och “vallaremannen" inne i ringen och äfven Avas
monolog, när hon undrar hvart hennes hjärta flugit, eger
vackra drag, om ej så poetisk melodisk som Delibes’
Lakmé i en liknande situation. (Ämnet är för resten
be-handladt af hundratals komponister, ty slikt ha ju alla
unga damer i alla tider undrat så rysligt öfver.)
"Brinn stjärna, brinn, gör lång vår natt" hedrar mer
hr Kl. än hr H. Melodien är nog vederbörligen
erotiskt doftande, men hvi dessa sötsura harmonier, den med
förminskade kvinten ständigt spökande. Både Wagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
