Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
och Gounod ha missbrukat detta, men Wagner diktade
ju mest om kärlek mellan gudar och gudinnor och om
mycket animalisk sådan, Gounod återigen, ja han var ju
Gounod, d. v. s. århundradets största erotiker för
scenen. (På gamla — naturligtvis frommare — dagar
ångrade han sig t. o. m. att han “satt ungdomens
renhet i fara“ genom de odödliga kärleksduetterna:
“Laisse-moi contemples“, “Non ce n’est pas le jour“ etc. etc.)
Njutningen af denna kärleksduett minskas dock
bedröf-ligt genom att ena parten endast hycklar och låtsar
-i strategiskt syfte, ej erotiskt. Skola de sötsura
harmonierna upplysa om detta?
I så fall har hr Hallén varit très fin, trop!
Tredje akten gör nästan mest heder åt regissören
hr Elmblad. Man måste beundra hans förmåga att så
litet som han intresserade sig för denna opera dock leverera
dugligt regissörarbete äfven här. Hvarje liten kvanting
tycktes särskildt instruerad, alla gjorde sitt bästa med nit
och fart, ej minst de fyrbenta artisterna, hvilka dels
hoppade och galopperade charmant, dels ock — må man
beundra hr Elmblads talang ■— under sina längre scener inne
på tiljan uppförde sig i allo anständigt, ja salongsmessigt
och elegant. Äfven gardisterna kunna komplimenteras
för detsamma, där de icke någon gång i ifvern höllo på
att taga ner taket för borgmästare Lundquist med sina
långa pikar.
Och taflan efter Hellqvist var illusoriskt arrangerad.
Upploppet likaså. Hr Ödman, som man i andra akten
fått se dansa, fick man här se på vippen att få stryk.
Af en korist! Hr Ödmans Olof, som vi i andra akten
trodde vara fästman till Ava, tycktes här ega både
hustru och barn. Och borgmästaren, som på
Ung-Hanses gård förde liten stilla kurtis med dottern i
huset, tycktes här ha både borgmästarinna och en liten rar
tös. Åtminstone kommo de ut genom samma lilla port,
genom hvilken nyss hr borgmästarn sjelf till allmän
häpnad lyckats taga sig fram.
För sådana historiska taflor är Meyerbeer bästa
musikaliska mönstret. Marscherna och det vackra
fina-let lyckas bäst komma i samklang, däremot sakna de
många förbannelserna, Avas förtviflansscen, Abbotens
epos och malédiction både den melodiska bärkraft och
det tragiska majestät, som en Meyerbeer, ja kanske
t. o. m. Halévy skulle kunnat förläna dem.
Svag är ock Avas odiösa dödsscen. Här hade också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
