Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Nietzsches sinnessjukdom, af Johannes Grosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
710
zendämmerung" och “Antichrist". I den förstnämnda
den ofta sig själf tillbakahållande, klare, älskvärde,
allvarlige, betänksamme filosofen, som så att säga
blommar fram och strålar ut ur ett verk af ädlaste art. I
de andra den för ingenting fruktande hånaren,
vålds-människan, som trampar sönder och slår omkull,
aktar intet heligt, slår mänskligheten i ansiktet
under hånskratt, en kopparpansrad men af inre raseri
genomsjudad, mot fiender rundt omkring rusande,
rytande, rasande Ai as — Ajas Mainomenos. Man
jäm-före den 1878 utkomna “Menschliches, Allzumenschliches"
med det förord till denna bok, som skrefs 1886. Detta
förord är mycket märkvärdigt, äfven psykiatriskt sedt.
För den sakkunnige går Nietzsche här (liksom i andra
skrifter, dikter och företal mellan åren 1886—1888)
alldeles tydligt utanför gränsen för andlig sundhet. Den
för paralytikern egendomliga hälsokänslan (“ända till
denna oerhörda, öfverströmmande säkerhet och sundhet")
uppenbarar sig och är jämte storhetsvansinniga
föreställningar och uttryck (“Guds fiende och utmanare")
karaktäristisk nog, särskildt som intet föreligger, hvilket
nöjaktigt rättfärdigar denna högtspända själfkänslas
urladdning i dylika kraftuttryck. Detta är de första
otvif-velaktiga symptomen på en sjukdom, hvilken redan
begynt långt förut, före utbrottet af den fullständiga,
obotliga kroniska förståndsförmörkelsen, — symptom af korta,
ännu öfvergående rubbningar i hjärnsystemet, hvilka
inleda och bebåda den hotande totala rubbningen. “Den
stora frigörelsen", hvarom Nietzsche med sådan emfas,
sådan stolthet talar i detta förord, var hans andes
frigörelse från hälsan: "den är en sjukdom, som kan
förstöra människan". Den om sig själf medvetne tänkarens
aning uppfylldes fruktansvärdt. Antagandet att
missbruk af kloral medverkat och varit skuld till det andliga
omtöcknandets grundlighet och fullständiga obotlighet,
kan icke direkt bevisas; men att det icke blott
föreligger en kloralförgiftning af hjärnan, utan att denna
genius burit vansinnet i sin anläggning, i ärfd disposition,
i den specifika byggnaden och vidare i sin individuella
utvecklingsgång, är att anse som säkert.
För den nietzscheska andens framtida verkan får
man taga i betraktande, att detta, som kräft så mycken
ansträngning, offer af ande och uppbjudande af psykisk
energi att slutligen alstraren själf insjuknade och gick
under af utmattning, hos en kommande ande, som blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
