Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Från den tullpolitiska brytningstiden, af E. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
713
märke till i några passager i det långa tal, Iivarmed
nuvarande vice talmannen i första kammaren manade ut
statsministern till en kraftmätning. Det röjde sig en
viss triumfatorisk segervisshet i ton och uppträdande,
som gjorde sig rätt dramatiskt oafsedt kontrasten
däremellan och resultatet.
Det fanns för öfrigt uti den situationen ett visst
något, som åtminstone för den som skrifver dessa rader
återförde tanken till ett par dagar i mars månad tolf
år förut, då den nuvarande statsministern häftigt
attackerande stod emot den dåvarande regeringens chef i en
kraftmätande situation. Det var en situation, som för
öfrigt ingick som moment i en af de mest
verkningsfulla och spännande parlamentariska debattkonflikter, jag
kan erinra mig efter 1882 och hvarifrån jag ville här
nedan söka ge utkast till en liten situationsbild. Hvad
då den 5 mars 1886 passerade i andra kammaren står
nämligen ännu efter mer än tretton års förlopp så
lef-vande för mitt minne att ej ens riksdagsprotokollens
torra omständliga redogörelse för förhandlingarna kunna
förtaga det lifliga intrycket.
Om man jämför senare års parlamentariska debatter
om någon fråga, som tillhör de mera framskjutna, är
det i tvänne afseenden en frappant olikhet mot förr,
nämligen debattens relativa kortvarighet och
komparser-nas öfverhandtagande talförhet. Det är de
parlamentariska komparserna, som nu hufvudsakligen ligga i
debatten, hvilket gör att densamma verkar
oproportionerligt utdragen och innehållslös. Jag tänker nu främst
på andra kammaren. Det var annorlunda förr. Då
kunde debatterna i stora frågor visserligen taga många
dagar, men komparserna fingo hålla sig jämförelsevis i
bakgrunden. Ledningen af debatten togs då
hufvudsakligen af män, hvilka genom sin politiska ställning,
sin vältalighet eller på grund af andra förhållanden
förtjänade att åhöras med uppmärksamhet och så äfven
åhördes. De stora debatterna i maj månad 1883 i
försvarsfrågan i andra kammaren höllo i icke mindre än
sju dagar i sträck med afbrott endast för två aftnar och
söndagen, och de debatterna voro både innehållsrika
och lifliga. 1886 års tulldebatter i samma kammare räckte
tre dagar i sträck 8 å 9 timmar dagligen och sista dagen
åtskildes ej kammaren förrän kl. half 1 på natten,
hvilket den tiden var både sent och ovanligt.
Af dessa debattdagar var det den sista, den 5 mars,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
