Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Från den tullpolitiska brytningstiden, af E. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
714
hvars förhandlingar ur förut antydda synpunkt voro de
märkligaste och effektfullaste. Diskussionen, som
dittills enligt Herslows uppfattning varit lugn, nästan något
enformig i tonen, fick då, for att fortfarande använda
dennes karaktäristik, “plötsligen en stämningsfull krigisk
klang. Man dånade med pukor och skramlade med
bjällror, med ett ord serverade ett stycke äkta turkisk
musik.“ I parentes må nämnas att bjällrorna sköttes af
Erik Josias Sparre, medan den nuvarande statsministern
dånade med pukorna. Och fortsättningen af debatterna
framvisade onekligen en verkningsfull stegring i
spänning och hädelse.
Att luften var mättad med lidelse och spänning var
mindre underligt. Afgörandet af en fråga, som så djupt
upprörde passionerna, kom allt närmare och man visste
att utgången, hvilken den än blef, skulle hänga på några
röster. Tullvännerna hade visserligen besegrats
föregående året, men hade denna riksdag lyckats bemäktiga
sig bevillningsutskottet och kände sig föras framåt af
en stor opinionsvind, medan deras motståndare ännu
icke hade anledning att låta känslan af oundvikligt
nederlag verka demoraliserande på stridslusten och
sammanhållningen. När så stodo emot hvarandra sådana
parlamentariska krafter, som å ena sidan dåvarande
statsministern Themptander, hrr Carl Ifvarsson, Herslow,
Hedin, Sven Nilsson, Lyttkens, Waldenström, Gumælius
m. fl. och å den andra sidan hrr Boström, Liss Olof
Larsson, grefve Sparre, A. P. Danielson, Abraham
Rundbäck, Svartling och Lönegren m. fl., så är det lätt att
förstå, att ehuru mer än 120 talare hade ordet de
dagarna, det parlamentariska vapenskiftet blef märkligt
ur mer än en synpunkt och höll intresset och
uppmärksamheten vaket. Många pointer och episoder därunder
ha ock ingått i riksdagens historia. Så t. ex. de skarpa
konflikterna mellan hrr Boström och A. Rundbäck å ena
sidan och statsministern Themptander å den andra. Den
förstnämnde hotade med en orkan som skulle bryta fram
och efter sig i den allmänna ödeläggelsen äfven lämna
spillrorna af en fordom omtyckt ministär. Den andre,
under hvars ovanligt torra yta tycktes gömma sig
mycken hetsighet och lidelsefullhet, talte hårda ord om att
regeringen lämnat sin imponerande ställning öfver
partierna och kastat sitt svärd i vågskålen till förmån för
det ena. Med sin vanliga, lugna rättframma auktoritet
och manliga kraft svarade statsministern dem båda. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
