Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Från den tullpolitiska brytningstiden, af E. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
716
auditoriet lämpligen afpassadt sätt skälen pro et contra.
Men detta hans tal uppkallade gamle Carl Ifvarsson,
och både stunden och i all synnerhet den värme, som
denne eljest så kallt behärskade man inlade i sin replik,
läto densamma, som var den egentliga afslutningen på
debatten, göra ett intryck, som ej blott var dramatiskt
verkningsfullt, utan äfven hade något gripande i sig,
som inte så lätt glömmes. Liss Olof Larsson hade, med
anledning af att riksdagsmannen från lappmarken förut
framvisat ett bröd där bakadt af inköpt rågmjöl och
på platsen skördadt korn, på sitt icke ovanliga, vidriga
sätt sökt vränga och bagatellisera bort den
omständigheten. Detta hade förmodligen särskildt väckt den
gamle Ifvarssons indignation. Ty med en ovanlig
liflig-het rusade han upp och talade om huru hans egen fader
sagt sig i sin barndom fått äta barkbröd och erinrade vice
talmannen, d. v. s. Liss Olof Larsson, hurusom denne
själf för icke så många år sedan visat barkbröd från
Dalarne och omtalat beklagande att man där ibland
måste äta det. “Nu ville han sätta tull å spanmål och
fördyra bröd af spannmål, passar detta i stycke för den
i hvars hemort människor ibland måst tillgripa
barkbröd? Han borde i stället tacka Gud, för att det är
möjligt för folket att få ett bättre bröd.“
En annan passus i samma tal har ock sin
märklighet såsom karaktäristisk för då rådande uppfattningar.
I debatten hade man flitigt kört på båda hållen med
socialismen och socialisterna. Både läran och dess
anhängare hade betraktats nästan som de mest motbjudande
eller föraktliga mönstra, så att bonden Carl Ifvarsson fann
sig föranlåten att inlägga en bestämd gensaga häremot.
“Jag hyser inga sympatier för socialisterna, ty de hafva
ofta begått dåraktigheter. Men de äro människor, de
också. Och då man ser huru förhållandena gestalta sig,
så bör man taga hänsyn till dem och icke visa dem sitt
förakt.“ Behöfligheten af detta uttalande är en tidsbild
karaktäristisk nog, äfven om man icke vill därmed
samställa den omständigheten att ungefär tio år senare satt
den förste socialisten i samma kammare.
Ett par minuter efter Carl Ifvarssons yttrande
skedde voteringen. I den gick rågtullen igenom med
6 rösters öfvervikt. I den gemensamma voteringen stod
senare precis ena hälften af kammaren mot den andi;a
och den tidens första kammare tryggade med 17 rösters
öfvervikt för tillfället dåvarande tullpolitiska status quo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
