Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Från den tullpolitiska brytningstiden, af E. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förre hade dessutom i stridens hetta något oförsiktigt
valt sina ord, så att de kunde tolkas som om han afsett
att ge sitt uppträdande mera pondus genom att åberopa
yttranden af konungen. Han fick där bl. a. mottaga den
då så mycket pointerade erinran om att intet skulle vara
statsministern Th. personligen angenämare än att hr B.
så snart som möjligt blefve i tillfälle att i den ordning
vanlig uppfattning af parlamentariska förhållanden, kräfde
få tala i kammaren å konungens vägnar, men intill dess
så kunde ske, såge nog kammaren hälst att konungens
mening där uttalades af hans ansvarige rådgifvare. Mot
den andre nöjde han sig med att fråga, från hvilket
konstitutionellt land i världen eller hvilken period i vår
egen konstitutionella historia hr Rundbäck kunde
här-uti hämta stöd för den uppfattning, att regering borde
sakna en bestämd åsikt i en för landet högviktig fråga
och om icke hvarje representation borde äga det
rättmätiga anspråket på landets regering, att den också i
sådant fall uttalade sin mening.
De historiskt vordna replikerna har man väl i
främsta rummet att söka i det af blixtrande ironi och satir
genomträngda ganska koncentrerade anförande, Hedin,
som var vid den briljantaste polemiska stämning, höll
några minuter före voteringen. Den mest bekanta
repliken är nog den om skatorna som skrattade; man
väntade främmande, d. v. s. “det nya systemet44.
Det hvilar en egendomlig nervös stämning öfver
timmen, kvarten eller minuten innan voteringen i en
stor fråga försiggår. Känslan af att afgörandet är
omedelbart förestående stegrar både hos dem som skola
fatta beslutet och hos åhörarne spänningen till det
yttersta. En eller annan af de stridande partiernas mera
stridbare och autoritäre män har vanligen sparat sig till
dess för att genom sista stundens intryck rycka med
de obeslutsamme, befästa och stärka stämningen till
förmån för sin sak. Kommer så därtill en eller annan
koncentrerad, kraftig replik, och det hela gör
gemen-ligen ett mycket dramatiskt intryck. Så ock denna
gång. Det att komma mot slutet af debatten var en
taktik Liss Olof Larsson med förkärlek och
understundom äfven med god framgång begagnade sig af. I ett
anförande på nära tre kvarts timme, hopsatt och
utfördt med den dialektiska talang, hvaröfver han
förfogade, men som här ej är tillfälle att ens i korthet
analysera, vägde han på ett för en stor del af riksdags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
