Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. I—III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
747
— Så är där ännu en herre som väntar, han bad
mig lämna er sitt kort.
— Kort! sade Gwosdjilin uppbrakt. — F—n må
taga honom! Jag har ju sagt er, att jag icke har tid
med någon nu! Jag skall på börsen! Och ni kommer
med ert kort!
Pokrowskji ryckte till.
— Ni misstar er! Han begär icke något. Han har
uttryckligen bedt mig framföra det . , . Han säger att
han är ifrån er hemort och att han är en gammal vän
till er.
Han gaf kortet åt Gwosdjilin, som buttert såg på
det, men i samma stund helt förvånad höjde sina ögonbryn.
— Teientji Holschtjew! Kan det vara möjligt! Har
han då uppstått ifrån de döda! Terjescha! Kära vän,
bed honom för all del komma in! Skynda, fort! . .
Strålande och gladt upprörd skyndade Gwsodjilin
efter sin sekreterare.
Ett ögonblick därefter drogs dörren upp och på
tröskeln stod en gråhårig gubbe, lång och mager med
glest skägg. Hans kläder voro slitna och hängde
vårdslöst på honom, men ett ljust leende gled öfver hans
magra, bleka ansikte och hans vackra blå ögon strålade
af varm innerlighet.
— Terjescha! Holschtjew — f—n! ropade
Gwosdjilin, som gick emot honom med öppna armar.
— Senjka — Spiken! sade Holschtjew helt sakta,
vännerna omfamnade hvarandra och stodo så en lång
stund. Man hörde endast kyssar och suckar som
växlades.
— O Gud! . . Så har Han då än en gång ännu fört
oss tillsammans! Gud ske lof! . . Och hvarifrån
kommer du så här med ens! . .
— Ifrån Sibirien, kära du . . . Senja . . . Lilla Senja!
På trettio år ha vi icke sett hvarandra. Det är lätt
sagdt!
Efter att ha växlat dessa kärvänliga hälsningar,
började vännerna med armarna ännu omslingrade att
uppmärksamt granska hvarandra.
Holschtjew betraktade den reputerliga, välvårdade
och ännu ungdomliga Gwsodjilin, som var klädd i en
elegant kostym, förfärdigad af Moskwas första skräddare.
Det utsökt fina, bländande hvita linnet, de briljanterade
skjortknapparna, en massiv guldurkedja med berlocker,
den stora sigillringen med sin praktfulla rubin och Wla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
