Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. I—III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
748
dimirskorset på vännen millionärens bröst, undgick icke
häller Holschtjews blickar.
I sin tur sneglade Gwosdjilin på vännen och det
undgick icke häller hans skarpa blick, att Holschtjews
rock och benkläder voro slitna och stöflarna skrala.
— Vi ha blifvit gamla, kamrat! sade han och bjöd
till att småle, medan han vänligt klappade Holschtjew
på axeln.
— Se så, gör dig inte till, svarar den kloke
Holschtjew leende — du säger nu annat än du tänker . . .
— Sådant prat! Hvarför tror du det? . . .
— Tror du jag inte ser det. Du synade mig och
tänkte: “han är inte värd en styfver!
— Häll upp, du fantiserar! Jag som blef så glad!
Ser du, nu far jag inte till börsen dit jag ämnade mig.
Jag stannar hemma för att få prata en timme eller par
med dig.
— Jag tror att du blef glad, jag ser ju det! . . .
Men det är nu en gång så, att ni millionärer värdera
varan efter hur den tar sig ut — ni se på kläderna . . .
och mina äro verkligen nötta . . . det är sant . . .
— Se så Terjescha! Sluta då! Hör hit någon!
Denisj Iwanowitsch, vände sig Gwosdjilin till
sekreteraren, som tittade in — säg åt Starikow, att han får fara
till börsen i stället för mig, han må köpa alla
Kozlow-skis så många som bjudas ut, och af de österländska
för trettiotusen . . . Och säg till om en matbricka hit
in . . . Sitt ner, sitt ner kamrat! Närmare hit! . . Låtom
oss språka nu . . .
— Millionär, f—n anamma! fortfor Holschtjew med
ett godmodigt leende och såg Gwosdjilin rakt in i
ögonen! Det är inte att skämta med! Köper på börsen
för hundrade tusen och slänger omkring sig folk som
vantar — det är makt ta’ mig f—n! Men bekänn nu
vackert, när du hörde att där var en, som inte ville
gå sin väg, utan ville träffa dig, så hade du nog en
kvast i beredskap för honom.
— Men hvarför vill du göra mig till ett sådant
odjur! Det är sårande, invände Gwosdjilin. — Tala nu
hällre om i hvilket hotell du tagit in, så skickar jag
genast dit min vagn och låter hämta dina saker. Det är
icke en kvast jag har att bjuda åt en gammal vän, det
är lugn och trefnad.
— Jag har icke tagit in på ett hotell, kära bror . . .
Hvarför skulle jag låta plundra mig? . . Jag har
stan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
