Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. I—III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
758
har inte din far häller varit försumlig, han har redaii
utsett åt dig en brud.
Iwan Semjenowitsch mulnade.
— Ni berömmer mig oförtjänt ... Jag förstår icke
er, ni icke mig!
— Förstår jag inte? Du tror väl aldrig att din
fars förstånd är i aftagande? Jag har förstått att du
tröttnat på skolan och att du därför tänker på att
lämna den.
— Det är icke alls så! Dessa tre år under hvilka
jag arbetat i skolan — anser jag som de lyckligaste i
mitt lif . . . Och jag skulle aldrig skilja mig ifrån den,
om inte värnplikten vore. Jag får lof att inträda i
tjänst nu.
— Hvad för en tjänst? inföll Gwosdjilin otåligt.
Hvad är det du pratar? Har du förgätit kvittensen?
— Nej! Jag har icke glömt den, men jag har den
icke mera.
— Hvad? Icke mera? Hvar är den då? Tappad!
Stulen! . . Såld kanske?
— Nej. Jag har skänkt den åt en bekant bonde.
Hans son . . .
- Hvad? Har du vågat! . . Hvem gaf dig lof!
Svara? Åt en drumlig bonde — en kvittens! Den har
ju kostat femtusen . . . Begriper du! . . .
— Men hvarför blir du så ond, min far? frågade
Iwan lugnt. — Du gaf ju mig den till skänks . . . Den
var således min — och jag gjorde med den som jag
ville. Han behöfde den bättre än jag — hans son ät4
ju dagsverkare!
Semjen Sjilitsch sjönk ner i en länstol och
mumlade ined tillbakahållen vrede:
— Nej! Du är verkligen en fåne! Ja, det är du!
Iwan svarade icke ett ord på detta.
— Nå, det må vara! Hvad som fallit ifrån lasset
— det är förloradt! Jag skall skaffa en annan kvittens
- jag betalar tiotusen . . . Men i tjänst får du inte gå!
Jag behöfver dig här!
— Jag går i tjänst om lotten faller på mig! sade
Iwan med fasthet. — Andra äro tvungna att underkasta
sig värnplikt — och jag vill också göra det.
Semjen Sjilitsch rusade upp ifrån sin plats,
stampade i golfvet likblek och darrande af vrede. Han skrek,
hotade, försökte att öfvertyga—-till och med bönföll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
