Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. I—III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
757
till en ailägsen, ödslig by på landet midt under själfva
vintersäsongen med alla dess nöjen.
Sedan dess stannade Iwan oafbrutet i två år i
Nel-jubow, där han med största ifver ägnade all sin tid åt
skolan och folket. Själf undervisade han i skolan,
bistod alla sjuka som sökte hans hjälp och delade ut alla
sina fickpängar. Nu först bad han själfmant att fadern
skulle öka hans underhåll och tog till och med ut
pän-gar i förskott.
Andra året kom han på sommaren för att hälsa på
sin far. Semjen Sjilitsch fann honom betydligt
upp-kryad och till och med munter och meddelsam. Han
talade om huru han redde sig med pojkarna, att han
delat ut böcker ibland de läskunniga bönderna och hur
han hade tänkt ut lekar för bondpojkarna.
Till namnsdagen skänkte Gwsodjilin åt honom en
rekrytkvittens och sade:
— Kära du, nästa år måste du träda i tjänst, du
är med i dragningen. Här har du en kvittens, likasom
dina båda äldre bröder. Nu kan du sitta i ro och du
behöfver icke gå ifrån ditt arbete eftersom det är dig
så kärt.
Iwan Semjenowitsch röjde icke med ett enda ord
sin afsikt. Han tackade, tog emot kvittensen och gömde
den i sin plånbok. Snart därpå reste han till landet,
där han åter hela året med ifver arbetade i sin skola.
“Se så“, tänkte Semjen Sjilitsch — “nu kan det
vara på tiden att ta ihop med Wanja . . . Pojken går
på tjuguförsta året. Han har fått roa sig med sin skola . . .
Det kan vara nog!
Och Gwosdjilin, som verkligen ämnade öfverlämna
en del af sina Moskwa-affärer åt sonen, började
samtidigt söka efter en brud åt honom, för att fullständigt
binda honom vid Moskwa. Så fort Iwan kom hem till
sommaren ifrån Neljubow, tog fadern upp frågan.
— Det kan hända min vän, att du inte mera
kommer att återvända till din skola.
— Jag tror inte häller att jag mera kommer att
göra det, svarade Iwan Semjenowitsch. — Jag håller
också på som bäst att söka en passande lärare i stället
för mig.
— Nå, det är ju präktigt,- att du kommit på det
själf! inföll Semjen Sjilitsch belåten. — Du har då
insett att leksakerna nu måste skjutas åt sidan och att du
hädanefter bör arbeta med i din fars affär. Men så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
