Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Herr Olof, af W. Anson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
795
förbjöd honom att häda landets religion. Talaren
lyddes icke därpå utan fortsatte, men då tillsade han
kyrkvaktaren och några andra bisittare att föra honom bort
från kyrkans närhet. Men då blef folket uppretadt,
hotade bade honom och kyrkobetjänmgen med stryk om
de ej lät dem vara i fred, och då var han tvungen att
aflägsna sig, fast det grep honom djupt att
församlingen hade öfvergifvit honom och icke var hoffom trogen,
som tillförne.
Denna händelse och den nya otron påpekade han i
sin predikan, som han nu skref, han skrädde ej orden,
utan bad församlingen lofva bot och bättring, då de i
annat fall skulle blifva utsatta för skärseldens alla kval.
Det var framemot niotiden på morgonen då han
slutat skrifva sin predikan; därefter åt han frukost och
begaf sig sedan ut att gå.
Långsamt gick han så vägen framåt, ned mot
kyrkan, förbi stugor och gårdar, som lågo utbredde längs
den smala och dåliga landsvägen. Väl framkommen till
kyrkan, såg han på andra sidan ån som här drog förbi,
en ryttare, hvilken kom emot honom. Det var en
diakon från biskopen, hvilken öfverlämnade ett bref, som
Herr Olof öppnade och läste.
Han läste rad för rad med alltmer stigande
förvåning, och då han slutat sjönk han ihop, tillintetgjord.
Brefvet var ett summarum af kung Gustafs påbud, att
de präster som ej ville öfvergifva den katolska tron och
predika den nya läran, genast skulle mista sina embeten
och lämna landet.
Småningom återvann han sin fattning och han sade
till diakonen:
“Hälsen 1 Eder herre biskopen och sägen, att jag
aldrig öfvergifver mina fäders tro!“
“Ja, men betänk, då är ni också skild från Edert
embete."
“Men jag får väl predika om söndag och taga
af-sked af min församling. “
“Nej, genast skall ni afflytta, och Ni kommer ej
mera inom denna kyrkas murar.“
Och diakonen fed i sporrsträck upp till prestgården
för att taga den i besittning tills en ny prest hann
anlända, och hvarom han genast skref ett bref till sin
herre biskopen.
Herr Olof följde långsamt efter upp till
prestgården. Så skulle han lämna detta sitt kära tillhåll, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
