Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. IV—IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<805
bulen, därifrån man hörde musiken och gästernas glada
sorl. Och denne försenade gäst bar icke festdräkt.
Endast en vanlig militärmössa med röd kant och en
schi-nell löst kastad öfver en hvardagsuniform. Han kom
synbarligen icke med anledning af festen utan i egna
angelägenheter. När han kom in i vestibulen och
lämnade ifrån sig schinellen åt portieren, sneglade
denm-på honom med en viss förvåning.
— Hvem söker ni? frågade han och mätte den
något satta officerns figur ifrån hufvud till fot, medan
denne lugnt borstade sitt hår framför spegeln med en
liten fickborste.
— Semjen Sjilitsch Gwosdjilin! blef svaret.
— För tillfället är det omöjligt att träffa honom,
förklarar portieren afgjordt.
— Anmäl genast att en gendarmöfverste vill tala
med honom i en mycket angelägen sak.
— Var så god och stig in i mottagningsrummet,
svarade den förbluffade portiern. — Jag skall säga till
åt värdens son, sen få de göra hur de själf va . .
Och sedan han följt öfversten till
mottagningsrummet, sökte han upp Dmitri Seinjenowitsch.
— Med hvem har jag nöjet att tala? frågade
öfversten närmande sig Dmitri Semjenowitsch, som
förvånad synade öfversten medan lian presenterade sig.
— Ni är således en son till Semjen Sjilitsch?
— Jag är hans äldsta son, bekräftade Dmitri
Semjenowitsch.
— Säg då er far, att jag vill träffa’honom själf och
det genast.
■— Ja, ja! Men jag vet verkligen icke ... Jag är
rädd att han blir orolig! . . . Och här är främmande,
fest ... ni förstår . . .
— Jag förstår mycket väl. men jag är tvungen att
uppfylla ett gifvet uppdrag och det ögonblickligen. 1 ro
mig, det är mycket obehagligt, men det ligger i er fars
eget inträsse . . .
— Kan icke jag meddela honom det!
— Jag beklagar, men jag har icke rättighet att
säga det åt någon annan än Semjen Sjilitsch själf.
— Nå, då så återstår ju icke annat. Jag skali
strax be honom komma hit.
Och Dmitri Semjenowitsch skyndade bort ängslig
och undrande. Tio minuter därefter bad man öfversten
i
f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
