Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. IV—IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
806
stiga upp för en liten vindeltrappa, ledande till ett
förmak, utanför Gwosdjilins arbetsrum.
En minut därefter inträdde Semjen Sjilitsch i frack
och hvit halsduk med Wladimirsorden på sitt bröst.
Han gick fram med fasta steg och högburet hufvud och
hans blick uttryckte snarare förvåning än oro, när han
räckte handen åt öfversten och bjöd honom sitta ner i
en liten soffa bredvid sig.
— Jag beklagar uppriktigt, att jag på denna er
festdag är tvungen att meddela er en ledsam
underrättelse om er son.
Semjen Sjilitsch ryckte till och frågade med oro:
— Är han död? Tala rent ut! . . .
V.
Dragonregementet vid hvilket Iwan Semjenowitsch
aftjänade sin värnplikt var stationerad i den lilla
köpingen Sasodimitschi i N-ska guvernementet. Det var ett
af dessa judenästen om hvilka man brukar säga, att de
äro förgätna af Gud, och som våra kavallerister vid
armén så väl känna till. Hela köpingen bestod af ett
smutsigt salutorg, där judarna stimmade omkring
bond-lass med hö, talg, tjära och andra landtmannaprodukter.
Torget omgafs rundt omkring af oformliga, fula och illa
rappade stenhus tillhöriga ortens rikare judar, hvilka
slagit under sig alla affärer på fyrtio werst i omkrets.
Bakom dessa hus på bergssluttningen ner mot den lilla
floden, sammangyttrade sig de eländigaste judekojor till
en enda smutsgrå massa, där den till femtusen personer
uppgående judiska befolkningen krälade omkring i en
obeskriflig smuts och stank. Vid stadens yttersta
utkant reste sig ur denna massa yttermera ett stenhus med
ett snedt, förfallet skjul på gården och i porten. Detta
hus var välbekant för hvar och en som någon gång af
ödet blifvit förd till Sasodimitschi. Det var
gästgifve-riet och ägdes af köpmannen Mojscha Mordkjin, ortens
allmänna kommissionär, leverantör och förmedlare.
V id stranden af den lilla floden Hwitsch och
fullkomligt isolerad ifrån hopen af judekojorna, lyste de
hvita murarna af nyuppförda stall och kaserner, där tre
skvadroner af dragonregementet voro inkvarterade.
Kasernerna och stallen voro ännu icke fullständigt uppförda
och därför hade de öfriga tre skvadronerna redan i sex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
