Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. IV—IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
med i dragningen! För en millionär, äfven om han varit dum
som tio korkar, hade det varit den enklaste sak i
världen att gå in vid ett kavalleriregemente i Moskwa och
lefva där gladeliga, men i stället faller han öfver oss
här i Sasodimitsch. Nej, ni må säga hvad ni vill, men
detta är . . .
Och Dwukrujew höjde betydelsefullt sitt pekfinger.
Officerarnes oro tilltog, när chefen kort innan
rekryternas ankomst emottog ett bref från kommerserådet
Semjen Sjilitsch Gwosdjilin, som anhöll att månatligen
få öfversända 250 rubel för sin sons räkning till
regementets kansli, samt utbad sig att strax få lämna 5,00’>
rubel till förskönande af regementets nyligen uppförda
kyrka.
— Således är han icke oense med fadern! Och
fadern är icke häller ett sådant nöt som man säger! Men
hvad betyder då allt det här? Hur skall man förklara
det? undrade officerarne.
— Hur ni vill, mina herrar! upprepade Dwukrujew
alltjämt lika betydelsefullt, — men jag står fortfarande
fast vid min mening . . .
— Och hvad menar ni? Det vore intressant att få
höra det, fjäskade Flige och tittade rakt in i ögonen pa
stabs-ryttmästaren.
— En agitator! sade Dwukrujew högtidligt, och en
farlig en! Får jag honom in vid min skvadron . . . så
skall jag allt ta hand om honom! . . .
Ingen motsade Dwukrujew, och den åsikt man
bildade sig om soldaten Iwan Gwosdjilin, blef tämligen
besynnerlig och icke särdeles gynnsam.
När efter allt detta prat Iwan Semjenowitsch
omsider inställde sig vid regementet jämte de öfriga
rekryterna, kunde herrar officerare icke lugna sig under ett
par dagar. Hvarenda en gjorde sig i tur ärende att gå
in i kasernen för att titta på soldaten-millionären. De
sågo en yngling af medellängd, mager, blond, med ett
par tankfulla, blå ögon och små, fjunlika mustascher.
Han skilde sig icke i något afseende ifiån de andra och
tycktes icke häller lägga an på det. Endast hans korta
pälsrock var bältre tillskuren än de andras och hans
stöfiar voro gjorda efter foten.
Man hade, Gud vet på hvad sätt, fått reda på några
detaljer ur Iwan Semjenowitschs förflutna lit. Man
visste att han hade gått igenom ett gymnasium och
därefter varit lärare i en byskola samt att han på frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
