Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. IV—IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
810
hvarför han velat inträda i tjänst i stället för att
begagna sig af sina rättigheter, hade svarat:
— Jag hade lust att bli soldat.
Efter allt detta var ingen angelägen att få
Gwos-djilin på sitt ansvar och därför var man nästan belåten,
när han af en ren tillfällighet råkade komma in vid
Dwukrujews skvadron. Det var med ett utomordentligt
nit som Dwukrujew nu började egna sig åt den
besynnerlige rekrytens uppfostran.
Den hedervärda stabs-ryttmästaren tillhörde den
klass af enfaldiga människor, som man ganska träffande
brukar kalla: “pluggare". Hans oklanderliga ärlighet,
precision och detaljkännedom i allt som hade afseende
på det formella inom tjänsten, gjorde att han ansågs
som en oumbärlig och duglig officer. Ett fel hade han
dock, som alla väl kände till — det var hans stora
svaghet för det täcka könet, där han lade an på att vinna
lätta och snabba segrar.
Men Dwukrujew led också af en annan ganska
betänklig brist. När han någon gång utöfver
tjänstefor-maliteter och paragrafer i reglementena skapade sig en
själfständig åsikt, en “princip*, som han själf uttryckte
sig, så var det en omöjlighet för någon att sedan få
honom därifrån. Han predikade, pluggade in den i folk
och tröttade ut hvarenda en till den grad, att ingen
mera orkade bestrida hans “princip“. Och Dwukrujew
triumferade. Han var fortfarande öfvertygad icke
allenast därpå att hans “princip* framställde en den mest
obestridliga sanning, utan äfven att hans
oomkullrunke-iiga logik och fina dialektik hade tvingat alla att erkänna
den.
Iwan Semjenowitsch, som redan innan han visade
sig ansågs såsom “mindre pålitlig" af Dwukrujew, blef
efter sitt inträde vid skvaclronen i en ännu högre grad
misshaglig för stabs-ryttmästaren. Han fann att
Gwos-djilin var både tystlåten och högmodig. Det förundrade
och förargade honom att Gwosdjilin icke bad om något,
att han alls icke försökte truga sig till några lättnader
och eftergifter. Detta var emellertid hvad Dwukrujew
hade väntat och han hade till och med beredt sig att
visa ädelmod. Ledd af sitt omotiverade hat till
Gwosdjilin, beslöt Dwukrujew att han hädanefter skulle “se
upp". Och nu började han systematiskt hvarenda dag
att framställa enahanda frågor till underofficeren.
— Hur förhåller sig den där Gwosdjilin?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
