Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. IV—IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stabs-ryttmästaren Dwukrujew hade blifvit funnen i
närmaste skog icke längt ifrån vägen till kvarnen, med
krossadt, blodigt hufvud. Hans ur, urkedja och hans
plånbok med pängar voro orörda. Här förelåg tydligt
ett mord af hämnd.
Det var Gwosdjilin, som först kom med
underrättelsen om den hemska gärningen. Han hade tidigt
samma morgon varit på jakt. Enligt hans utsago hade
han tillfälligtvis råkat komma till platsen för brottet och
funnit stabs-ryttmästaren, som ännu visade tecken till
lif. Emellertid föreföll han så upprörd och förvirrad
och gaf så besynnerliga svar på frågorna, att
regementets jourhafvande officer lät arrestera soldaten
Gwosdji-lin. Och sedan han utsändt ett detacbement soldater
att bevaka Dwukrujews lik, sprang han själf med
rapport till chefen.
En half timme därefter cirkulerade den hemska
nyheten ikring hela regementet. Och alla som kände till
det förhållande som hade uppstått emellan Dwukrujew
och Gwosdjilin, voro fast öfvertygade att
stabs-ryttmästaren icke kunde vara mördad af någon annan än
Gwosdjilin. Under intrycket af denna allmänna åsikt,
vidtog undersökningen omedelbart.
VI.
I samma stund Semjen Sjilitsch emottog
telegrammet af gendarmöfversten, kom det öfver honom en
besynnerlig känsla af slöhet. Det var som om han med
ens hade förlorat förmågan att fatta hvad som skedde
omkring honom. Han gjorde sig visserligen i ordning
för resan, men kunde sedan icke påminna sig annat än
att han tillsagt sonen Dmitri att beställa ett extra tåg
på N-ska banan. Därefter förlorade han all viljekraft
och lät leda sig som ett barn af sonen Dmitri, som på
faderns tillsägelse följde med. Mekaniskt steg han upp
i vagnen, där han sedan satt och stirrade ut genom
fönstret orörlig som ett stenbeläte, upptagen af samma
sorgsna tankar:
“Han har dragit skam öfver oss! Vanärat hela sin
släkt!.. . Men nej! Det kan icke vara sant att han
är en mördare! Har Gud verkligen kunnat låta det
ske!. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
