Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. IV—IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Sålunda fördjupad i sina tankar satt han alltjämt
lika orörlig, tills sonen påminte honom att stiga ur vid
en station, att äta middag eller dricka té. Han visste
icke ens när de, efter att ha tillryggalagt 1,000 werst
hade bytt om tåg och kunde icke häller påminna sig vid
hvilken station de hade stigit upp i en vagn för att
fortsätta resan med posthästar fram till Sasodimitschi.
Dragen af fyra starka hästar ilade vagnen fram med
svindlande hastighet. Den starka farten och nattluftens
kyla förskingrade till en del den tryckande känsla af
slöhet som fått makt med Semjen Sjilitsch ända sedan
afresan ifrån Moskwa.
— Hur många werst? frågade han sonen, och det
var den enda fråga han hade gjort honom under denna
två dygns resa.
— Sjuttio, svarade Dmitri Semjenowitsch. — I
morgon äro vi framme.
Gwosdjilin försjönk åter i samma slöhet och följde
passivt med hästarnas snabba lopp, lyssnade till
skjutskarlens hvisslingar och såg träden skymta fram på ömse
sidor af vägen. Mot morgonen föll han i en lätt dvala
som för honom insvepte allt i dimma och hvarur han
vaknade först när vagnen skramlande körde in på den
barbariska stenläggningen i Sasodimitschi och sedan
stannade vid Mordkjins gästgifvargård.
Det första som ådrog sig Semjen Sjilitschs blickar
var den hop af väl tusende judar, hvilka hade samlat
sig utanför gästgifveriet och med största otålighet
väntade på Moskwa-millionärens ankomst. Mojscha själf,
en lång, mager jude med ett glest hakskägg, väntade
de resande på trappan, och sedan han bugat sig
vörd-nadsfullt, följde han dem till de två rum, som voro
bestämda för dem.
— Kanske de höga herrarna tycka att två rum är
för litet? frågade Mojscha inställsamt. — De vilja
kanske ha tre, fordra måhända fyra rum? Mojscha kan
gifva tre och han kan gifva fyra! . . .
— Behöfs inte! Gå din väg! sade Dmitri
Semjenowitsch, som såg att fadern blek och dyster sjunkit
ner på en stol, där han blef sittande med böj dt hufvud.
— Ursäkta ... Vi veta att den höga herrn är en
stor köpman . . . Att han gör geschäft för millioner . .
och vi ha stor respekt för . . .
— Se så, det är bra! Gå nu din väg! . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
