Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. IV—IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
818
fen sade, uppfattade han endast ordet dom, som ljöd i
hans öron som en dödsringning.
Han sprang upp ifrån sin plats och med ett
krampaktigt grepp omkring öfverstens hand utropade han:
— Dom! Sade ni dom? Faller domen redan i
dag! . . . Och den lyder . . .
Öfversten ryckte sin hand ur hans och med rynkad
panna drog han sig ett godt stycke längre bort ifrån
Gwosdjiiin.
— Lugna er, jag ber! Och var försiktigare!
uttalade han kort. — Jag är hvarken domare eller
proku-rator. Det är deras sak att döma . . .
Därpå steg han upp ifrån länstolen, vred om
nyckeln i låset och visade åt Gwosdjilin med handen mot
salsdörren.
Med böj dt hufvud och med förtviflan i hjärtat,
lämnade Gwosdjilin chefens hus. Han hörde när han
gick, hur öfversten bakom hans rygg utdelade en sträng
befallning åt betjänten och vaktsoldaterna.
När Semjen Sjilitsch skulle sätta sig i åkdonet vid
trappan, såg han i den täta hop af judar, hvilka
stimmade omkring och surrade som bin i en bikupa, en hög,
dyster figur i en luden mössa och med ett hvitt
förkläde öfver sin trasiga pälsrock. När Gwosdjilin hade
tagit plats och Mojscha ryckte i tömmarna, smackande
med läpparna för att mana på sin häst, vände sig alla
judarna till mannen i den ludna mössan. Alla pratade
ifrigt på en gång på sitt språk och pekade på
Gwosdjilin. Slutligen började alla att springa efter åkdonet.
VII.
När Semjen Sjilitsch kom fram till Mojschas
gäst-gifveri, gick han in i sitt rum, där han kastade sig ner
på den hårda soffan. Han försjönk ånyo i slöhet och
å^er började samma eviga tankar kretsa omkring i
hans hjärna:
“Mördat! . . Dömd! . . Dömd till döden! . . Men
det kan icke vara så . . . Vanja har icke kunnat göra
det?“
Han visste icke själf hur länge han hade suttit så.
Han såg icke att en af hans eget folk som följt med,
flere gånger kom in i rummet och att till och med
Mojscha själf en gång sakta öppnade dörren på glänt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
