Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. IV—IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domstol kommer att uttala . . . M.m son kan icke vara
en mördare — jag känner honom.
Chefen höjde på sina axlar och sade med en
bekymrad min:
— En fars öfvertygelse . . . naturligtvis . . . han är
förblindad af sin faderskärlek. Jag vill icke
disputera! Men ni måste väl tro mig, när jag säger att allt
talar emot honom och att allmänna åsikten inom
regementet är emot honom . . .
— Jag vet ingenting . . . inföll Gwosdjilin med
darrande röst, — men jag tror det först då, när han själf
säger mig, att han är en mördare!
— Jag upprepar ännu en gång: det är
fadershjärtat som ... Jag förstår det . . . Men för oss inför
domstolen gällter det som är påtagligt ... de befintliga
bevisen för brottet. Blodfläckarna på hans kläder och
skodon, spår af blod på kolfven af det gevär er son
hade med sig på jakten . . . och slutligen hans
förvirring och hvarandra motsägande svar . . . Allt talar emot
honom. Han har tydligt gjort det för att hämnas, ty
stabsryttmästaren, afiidne stabs-ryttmästaren Dwukrujew,
var sträng mot honom . . . Att han icke bekänner, att
han förnekar själfva brottet är, om man tar i
betraktande de förhandenvarande bevisen, af ingen betydelse
för rätten, det måste ni väl medge?
— Det må vara som ni säger! inföll Gwosdjilin,
— men jag ber er om en sak, herr öfverste, gif mig
tillstånd att få se min son, nu strax! Må han säga mig,
fortfor Semjen Sjilitsch och höjde rösten, — må han
säga mig hela sanningen! Han skall säga mig hvarför
han har hopat skam öfver mina grå hår! Hvarför han
har trampat på min heder! Hvarför . . .
Men gubben höll icke ut längre, han brast i gråt.
— Se så, lugna er herr Gwosdjilin! sade öfversten
som synbarligen blef mildare stämd. — Nu skall ni inte
uppröra er själf. . . onödigtvis. Ty ser ni, nu strax
kan jag icke tillåta er någonting. För ögonblicket
måste jag begifva mig till rätten för att närvara vid
slutbehandlingen af målet. Och först när domen har fallit,
får ni på allmän grund och enligt rätta tolkningen af §
1116 rättighet att under lagligt föreskrifven uppsikt
träffa er sön.
Gwosdjilin hörde icke på honom, han grät
fortfarande och aftorkade med sin knutna hand tårarna, som
utan häjd strömmade från hans ögon. Af allt hvad che-
Nordisk Revy V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
