Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. IV—IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
824
— Till telegrafstationen! skrek han till Mojscha.
Och åter skramlade kärran öfver stenläggningen.
“Nej! tänkte Gwosdjilin för sig själf, han uppehöll
ännu sitt mod, “nej, det kan icke ske! Gud kan icke
tillåta det! . . . Jag ger allt ifrån mig — och jag skall
rädda honom! . . . Rycka honom lös! I Guds namn . . .
millionerna må stryka! Jag skall telegrafera till höger
och vänster, till fursten och ministern. Jag måste finna
försvar för den oskyldige!
Tio minuter därefter steg Gwosdjilin in i
stationsrum-met och gick fram till bordet, där stationsföreståndaren.
arg, okammad och sömnig, höll på att kontrollera
chif-fertelegram, medan två apparater dunkade och knäppte
i rummet näst intill.
— Gif mig blanketter, jag måste afsända tre
telegram !.
— För sent! svarade stationsföreståndaren, som icke
ens såg upp. — Vi ta inte emot längre än till klockan
åtta.
— Tag 100 rubel för hvarje, men afsänd dem, för
Guds skull!
— Här är icke ett marknadstorg! snäste
stationsföreståndaren. — Ni bjuder hundra, en annan ger kanske
tusen, men kronans telegram kunna inte bli liggande för
er skull! Kom igen i morgon bittida!
Nu först blef det tydligt för Gwosdjilin hur
hopplös hans belägenhet var. Hans millioner kunde icke
rädda hans son! Den sista förhoppningen hade ramlat! . .
Hur lian kom ner för trappan och hem till sig, kunde
han sedan icke påminna sig. Dmitri Semjenowitsch blef
skrämd, när han såg sin fars ansikte.
Semjen Sjilitsch hade stannat midt på golfvet med
sänkt hufvud och stirrade med en frånvarande blick bort
mot rummets mörka hörn.
— Detta är således “hvad man icke kan köpa“. Nu
förstår jag . . . Allt har blifvit till stoft! . . .
— Icke allt fader! sade Dmitri Semjenowitsch och
fattade sin fars hand. Han kunde knappt tala för
till-bakahållen gråt, som nästan höll på att kväfva honom.
— Du har glömt Gud! Det är icke vår, det är Hans
heliga vilja som sker!
— Gud? upprepade Gwosdjilin, som om han icke
riktigt hade förstått sin sons ord. — Du talar om Gud . . .
Tack min son . . . tack . . . Låt oss bedja för honom . . .
för vår Wanja! . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
