Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Det kongl. husets anförvandter, grupper och personager af Europas k. furstefamilj, af Ancien Grand-Chambellan. XI—XII - XI. Iberiska furstar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
869
— Det händer ibland, att “historien upprepar sig“,
— och det var verkligen svårt att, då den spanska
drottningen med sin späde son vid sidan öppnade 1898
års riksdag och kallade Spaniens folk till en förtviflad
kamp, det var svårt, säga vi, att ej då draga sig till
minnes hennes stammoder Maria Teresia, omgifven af
Ungarns riksdag år 1741 och med sin förstfödde son
på armarne, anropande Ungarns folk att skydda åt honom
hans arf. Andligen har nog också den spanska
drottningen fått ej så litet i arf efter den ungarska;
klokheten är densamma, modet och den sega uthålligheten
äfven — samt först och främst en högt utvecklad
kännedom af människonaturen, dess styrka och dess. . .
svagheter.
Men tyvärr finnas där också flera väsentliga
olikheter mellan dessa båda döttrar af “huset Osterrike“.
Dona Cristina saknar alldeles sin stammoders betagande
förening af kvinlig grace och majestätisk apparition, —
saknar hennes ljusa, optimistiska syn på tingen, hennes
bonhommie och glädtiga väsen, som vann henne så många
hjärtan. Alla dessa Maria Teresias egenskaper
återfinnas hos Dona Cristinas moder, den af oss redan (i
artikeln I och kring “der Hofburg“) omnämnda
erkehertig-innan Elisabet, i intelligens, verksamhetsbegär,
majestätisk hållning och vinnande älskvärdhet oemotsägligen
huset Österrikes yppersta representant på spinnsidan
för närvarande. För visso skulle hon hafva bättre
lyckats att “taga“ spanjorerna än dottern; denna är för stel,
för reserverad, tillbakadragen, för att de lättsinnige,
gladlynte Madridborna skulle kunna “sentera“ henne.
Hon är den personifierade pligten — som moder och
som drottning — och spanjorerna måste egna henne sin
odelade aktning. Men, Herre Gud, de ha själfva så
litet tid öfver för den tråkiga “pligten“, — och hvad
“aktning“ beträffar, så är den visserligen en god sak,
men har dock näppeligen tillräcklig bärkraft för att
utgöra underlaget för en tron i våra dagars Spanien, som
under det senaste seklet fyra gånger vexlat dynasti, en
gång varit republik och haft minst fem borgerliga krig!
Det må emellertid också erkännas, att för Dona
Cristina de yttre omständigheterna tett sig vida
ogyn-sammare än för stammodern Maria Teresia. Den
monarkiska maktfullkomligheten från 1700-talet är numera en
saga blott, — t. o. m. Felipe H:s folk har, som redan
antydts, nu smakat republikens sötma. Till en början.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
