Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Det kongl. husets anförvandter, grupper och personager af Europas k. furstefamilj, af Ancien Grand-Chambellan. XI—XII - XI. Iberiska furstar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
870
nyss vorden enka och med en son i vaggan, kunde hon
visserligen göra sig räkning på en viss återstod af den
gamla “Castilianska ridderligheten : ja t. o. m. carlisterna
själfva förklarade (Don Carlos nödgadas bita i det sura
äpplet och, skenbart frivilligt, afge förklaringen), att de
skulle lemna den Alfonsiska tron i fred under
minderårigheten. Men man vet, huru både individer och folk
lätt och snart ledsna på, hvad som ej längre är nytt;
och så småningom miste barnkonungen och den unga
kungliga enkan sitt pikanta intresse. Kom så det
olyckliga kriget, gifvande både carlister och republikaner en
osökt och kärkommen anledning att taga tillbaka sina
förut gifna löften om lojalitet “tillsvidare44, — och för
Dona Cristina inbröt så det senaste, ännu pågående
skedet af hennes långa, pröfvande förmyndareregering.
Hvilken utgång detta skede skall taga, därom lönar
det sig ej att kannstöpa. Kanske drottningen redan
håller på att så småningom vänja sig vid sin aflidne
gemåls något cyniska ord: “Idealet af mänsklig lycka
är att vara en afsatt konung, som bor i Paris och har
godt om pengar44. Redan om Alfonso XII påstods det.
att han “för säkerhets skull44 hvarje månad satte in en
half million realer i engelska banker. — Olyckan är, att
Dona Cristina aldrig kunnat blifva spanska; detta känner
folket instinktmässigt, och därför torde hon aldrig kunna
vid en eventuel fara samla någon större del af nationen
kring sig. Hennes mor skulle kunnat det, —- och man
har också sett henne vid kritiska tillfällen skynda tvärs
öfver kontinenten till sin dotters sida i Madrid. Alen
trots sitt obestridliga mod, har Dona Cristina alldeles
intet af amazon hos sig, liksom hon saknar dessa
medryckande egenskaper, som t. ex. Napolis sista drottning,
den sköna Bayerska Alaria, visade vid Gaetas belägring.
Dona Cristina är ej 19 år såsom drottning Maria
var i Gaeta 1860, — hon är ej 24 år som hennes
stammoder Alaria Teresia^ manande ungrarne till kamp. Den
spanska drottningen har redan öfverskridit 40-talet —
och i 19:e sekelslutet har man för resten sett allt för
många ramlande troner och förjagade monarker, för att
man ens hos kronornas egna bärare skulle kunna
påräkna någon synnerligen fast förtröstan och tillit till
deras egen sak, skulle kunna påräkna att finna detta
ko-nungarnes sine qua non enligt E’lysèe Mèraut, den
fanatiske rojalisten i Daudefs “Les Rois en exile44: “Fides!
Spes!“ Alen: hon har i alla händelser sin starka pligt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
