Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett jesuitiskt fälttåg i sextonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
tjugo år gammal, höll han ett liktal vid Anne Kobsarts
begrafning, späckadt med högtrafvande loford öfver lord
Kosers dygder. År 1566, då drottningen besökte Oxford,
var han utsedd att uppträda i en disputation i hennes
närvaro, och härunder lyckades han att låta smickret
flöda så jämt mellan drottningen och hennes älskare, att
han vann hennes stora bevågenhet. Maria Stuarts
ankomst till landet och upproret i de norra provinserna
gjorde slut på freden. Leicester gick öfver till
ytter-lighetspartiet bland protestanterna, och då han vid samma
tid blef kansler, tog han ledningen om hand samt påtvang
universitetet uniformitetsakten. Gudstjänst efter
anglikansk ritual infördes i kollegiekapellen, tro- och
huldhetseden samt underskrift af de s. k. “artiklarne"
affor-drades“ hvarje graduerad, och de som vägrade blefvo
aflägsnade. Allen, hvilken förutsett de stormiga tider,
som stundade, hade tagit sin tillflykt till Belgien, och
där med Filips samtycke och understöd öppnat ett
seminarium i Douay för uppfostran af engelska katoliker.
På så sätt var genom hans försorg ett hem beredt åt
de landsflyktige att söka skydd uti, och deras skara
tillväxte dagligen genom präster och studerande, hvilka
toredrogo sin tro framför fosterjorden. Parsons, hvilken
hade ett mera rymligt samvete, aflade eden, men blef
upptäckt och utvisad med någon skandal. Campian såg
vägen mindre klart för sig, och hans uppförande
lämnade mindre rum för klander. Han hade tänkt ut en
cngelsk-katolsk teori, som tillfredsställde hans eget
samvete, och år 1567 mottog han den statskyrkliga
prästvigningen. Men nu följde en tid af “utomordentlig
själs-ångest“. Han ryste vid tanken, att Leicester kunde vilja
forska noggrannare i hans inre, och “handpåläggningen“
af en kättersk biskop gjorde på honom intrycket af ett
brännmärke. Han lämnade Oxford och begaf sig till
Irland, där han sysselsatte sig med att skrifva en kort
men värdefull Irlands historia — värdefull isynnerhet
emedan den innehåller en klar framställning af de
händelser på denna sällsamma tid, hvilka han upplefde såsom
ügonvittne. Sedermera blef han af någon anledning
töremål för misstankar samt återvände förklädd men fann,
att hans eget land icke längre erbjöd konom en
trygg-tillvaro. Han följde Parsons exempel samt förenade sig
med denne och Allen i Douay.
Men där var församlingen upplöst och seminariet
Eyttadt till Rheims, hvarest det dock lyckosamt fortsatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
