Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett jesuitiskt fälttåg i sextonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
894
obestridliga intelligens. Om ett lam blefve anstucket af
religiös fanatism, skulle det afsöndra gift ur sina tänder,
-och dess bett vara farligt som en skallerorms.
En mera utförlig karaktäristik är här på sin plats
■öfver de män, som voro i stånd att till sitt eget fördärf
gifva en förut otillämnad riktning åt Elisabeths inre
politik.
Sanders, Allen, Harding, Donnan, Phillips voro, jämte
.andra kämpar för den katolska ortodoxien, grundare af
-de beryktade seminarierna i Dollay och Rheims. De
hade varit lärare af anseende i Oxford under Marias
regering och bevittnat martyrernas död. De hade deltagit
i jublet under reaktionen samt försoningen med Rom,
och då Maria dog barnlös samt efterträddes af Elisabeth
hade de flytt ur landet, befarande repressalier. Men
Elisabeth, som var tolerant mot katolikerna i allmänhet, var
■det isynnerhet rörande universiteten. Katolska
stipendiater (fellows) behöllo ostörda sina platser. Katoliker
graduerades utan att man affordrade dem supremateden.
Det var först då öfverhufvudena för kollegierna
efterhand gingo bort, som man lade sig vinn om att ersätta
dem med bekännare af anglikanska kyrkan, på det att
universiteten skulle reformeras så småningom, utan några
våldsamma slitningar. Cambridge, som varit
reformationens vagga, behöll dess anda. Om Cambridge stötte
-sig med regeringen, så var det snarare genom lör mycken
lutning åt puritanernas sida. I Oxford däremot gick,
då som alltid, af någon särskild orsak andan i riktning
-åt den motsatta ytterligheten. Medan Whitgift blott med
största möda lyckades tvinga lärjungarne att anlägga
mässkjortor, kunde Allen däremot återvända till Oxford
och predika papism utan minsta äfventyr, och
föreläs-ningssalarne, kollegierummen samt studenternas enskilda
«amkväm återljödo af sentimentalt fromleri.
Inom denna miliö växte nu upp Edmund Campian
och Robert Parsons. Campian var född 1540, son till
en bokhandlare i London. Parsons var några år yngre.
Den förstnämnde blef “fellow“ vid S:t Johns (college),
den senare vid Balliol. De voro mycket förtroliga vänner,
dessa två, “äkta katoliker till hjärtat och högeligen
ogillande drottningens och rådets nya religion“ samt
utmärktes genom ett stort följe af lärjungar och
beundrare. Campian var mer än den andre böjd för fåfänga.
Han var Leicesters skyddsling — på den tid denne
koketterade med katolska sympatier — och år 1560, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
